http://familyportrait.blogg.se/

Ibland känns det som att jag är för hård mot honom. Nu på vintern så ska han vara hemma från sina vänner runt 17-tiden. Det för att vi ska äta middag ihop och kunna studera direkt efter maten. 

I julklapp fick Kevin nämligen en laptop av min killes familj. Något som jag aldrig hade haft råd att ge honom själv, så jag är evigt tacksam när jag fick se hans ansikte skina upp efter att bara öppnat mjuka paket på julafton. 

Han fick nämligen vänta lite på datorn. Men desto lyckligare blev han, min prins. 

Han sköter sig verkligen exemplariskt i skolan. Jag är förvånad själv med tanke på att mitt intresse för skolan aldrig riktigt fanns. Eller det fanns, men försvann lika fort ju äldre jag blev. Därför är jag noga med att sitta ner med Kevin och nöta in alla engelska ord, alla matematiska formler och alla svenska ord och uttryck som ska formuleras ned på papper. Han måste göra en läxa om dagen innan han sätter sig vid datorn.

Han är sjukt duktig på engelska. Han sitter ju framför youtube varje vaken timme som han får. Matematik är som gjort för honom men det är när det kommer till svenska som hans intresse faller. Han förstår inte vikten av att vara duktig på att formulera sig. "Jag kan ju prata, mamma".

Han kanske har rätt. Men imorgon ska vi öva på en argumenterande text med teser, argument och motargument. Där snackar vi mitt ämne, helt och hållet... 

Jag vet inte om jag berättat för er att jag börjat plugga nu.

Nåväl. Jag är tillbaka i skolbänken. Enbart för några kurser då. Ingenting överdrivet, förutom att det är fortsättningskurs på Svenska och Engelska, samt att jag ska utöka min kunskap i Matte som just nu är ickeexisterande.

Jag dör.

Detta beslut med att vara studerande, arbetare och mamma är fan sjukt jobbigt. Plus att hunden tycks äta upp min läxa hela jävla tiden. (Med hund menar jag givetvis Julie. Vi äger ingen hund, men det kan jag ju inte säga till min lärarinna ju.)

"Ni behöver bara lägga ner tio timmar i veckan på den här kursen"... gånger tre!

Fuck.

Stressade iväg med Kevin tidigt imorse vilket egentligen var helt onödigt. Eller onödigt och onödigt var det inte kanske. Men onödigt att stressa. Dem skulle ju iväg till badhuset och när Kevin kom fram till skolan och hade fått av sig alla ytterkläder så kom precis fröken. Så då var det bara för honom att klä på sig igen..

När han väl klätt på sig och ställt sig i ledet så ville han att jag skulle följa med till bussen. Och den går ju precis här utanför oss så det var ingen direkt omväg. Utan jag traskade med honom i handen och pratade med hans fröknar som gick med de andra barnen.

När jag väl kom hem så slumrade jag till i sängen och vaknade nu av att kärmor ringde och frågade om vi kunde träffas. Så jag ska ta med mig Andreas dotter ner till coop vid tio så hon får leka av sig med sina kusiner som farmor är barnvakt till. Fick prata med den äldsta kusinen på tre i telefonen, haha. Han pratade på om allt och ingenting den lilla busungen och med högtalartelefonen på så hörde jag knappt ens hälften av vad han sa. Men han är så söt och otroligt duktig på att prata den killen. Och hans syster också för den delen.

Så nu ska jag mysa barn en stund på förmiddagen innan Kevin ska hämtas vid tolv.

 

Ungarna blev lite väl högljudda nu ikväll så dem har precis slängts i säng. Jag tror deras högljuddhet hade att göra med att dem var övertrötta, annars vet jag inte varför dem var tvugna att skrika åt varandra så när dem talade, haha.

 

Så fort Kevins klasskompis gick hem idag så frågade han på stört när han kunde få komma hem till henne. Gullungen. Det märks att dem trivdes i varandras sällskap. Och hon är så himla lugn och stillsam så för min del gör det absolut ingenting om hon kommer hem till oss fler gånger. Det märktes nästan inte ens att hon var här, och ändå hade barnen så roligt tillsammans.

Idag till middagen fick barnen välja mellan levergryta eller pannkaka. Inte för att vi har någon levergryta hemma, inte ens lever har vi hemma. Men dem fick i alla fall valet mellan dessa två rätter. Gissa vad dem valde utan klagomål?! Haha. Härligt, morsan som inte orkar laga middag utan tar det färdiga alternativet. That's me.

Kevin ska åka och bada i badhuset tidigt imorgon bitti. Därför bör barnen somna ganska snart om han ska orka stressa på morgonen: Men det ska nog gå bra. Det viktigaste är väl att jag somnar i tid så jag inte sover bort hela dagen imorgon...

 

Idag klockan ett var tanken att jag skulle hämta hem ungarna från skolan. Tanken var att ungarna skulle vara ute med fritids och leka av sig lite innan dem kom hit. Men Kevin ville annat helt enkelt. Hans fröken ringde nämligen redan när skolan var slut klockan tolv och berättade att Kevin hade skadat sig "jättemycket" i fingret och var tvungen att gå hem. Haha. Det hade nog ingenting med att göra att han skulle få ta med sig en kompis hem från skolan, eller? För när jag väl kom till skolan så fanns "smärtan" i fingret inte längre kvar. Och när jag ändå kommit till skolan så kunde vi ju lika gärna gå hem på en gång, haha.

Så ungarna har roat sig med att kolla på film, haft fruktstund och lite pannkakskalas.
Andreas stod nämligen i morse och stekte pannkakor och gjorde egen jordgubbssylt av frysta jordgubbar till barnen så dem skulle ha något lätt att äta till mellis. Så nu är ungarna mätta och belåtna och kollar på Shrek. Och tack och lov så sitter Kevins finger kvar där det ska...

 

Måndag igen. Idag är det bara frukt som ska med till skolan, men imorgon ska vi dit tidigt och gå och bada. Eller inte vi - vi, utan Kevin och hans klass alltså. Jag skulle inte vilja se mig i bikini eller baddräkt nu frivilligt, haha. I vecka tjugoåtta stod jag i baddräkt i badhuset vill jag minnas, och det var ingen vacker syn - om man inte gillar köttbullar då så klart...

 

Ungarna stressar upp sig själva med att vinna över klädracet. Jag blir alldeles snurrig av deras ivriga beteende så här tidigt på morgonen.

Halv två somnade jag i natt. Jag hade så otroligt ont i nacken och vet inte varför, jag har fortfarande känningar i nacken. Så jag var vaken och snurrade, försökte använda mig av ögonbindeln så att jag verkligen tvingade mig själv att sova men ingenting fungerade. Om jag kände mig frustrerad? Svar ja.

Men det var härligt att vakna till en helt otroligt fin frukost idag igen som Andreas plockat fram.

 

Idag när jag vaknade (framåt tolv - helt sjukt, I know) så tänkte jag att jag skulle låta Kevin få gå på skolan till uppskriven tid vilket var klockan två. Men jag hade sjukt tråkigt och bara en kvart senare så befann jag mig på skolan när barnen precis hade gått ut på skolgården efter en avslutad skoldag.

Alla ni som är eller har varit gravida vet om problemet med strumpor och skor. Själva strumporna och skorna är väl inte direkta problemet i sig utan det handlar om att få dem från golvet och byrå-lådan till fötterna och med svullna fötter och med en stor FET mage ivägen och en sjuk smärta som ilar i kroppen så fort som man vrider benen i konstiga lägen, så det är allt annat än lätt att få på sig strumpor och skor. Hur som haver. Idag skippade jag strumporna och tog mina enkla gymnastikdojor och promenerade iväg. Jag skulle ju bara "hämta Kevin och gå hem", ni vet.

 

När jag kommer dit blir Kevin enormt besviken över att jag kommit dit "redan". Hade jag gått i skolan så hade jag blivit sjukt glad över att få komma hem. Men inte min son inte. Så jag sa att han kunde sitta kvar och leka medan jag gick in och strök honom från närvarolistan och hämtade skolväskan. När jag kom tillbaka efter att ha hämtat väskan så var han sjukt besviken över att det gick så fort, så han fick vara kvar och leka en liten stund till...

 

Japp, en stund och tio isbitar till tår senare så kom vi hem till klockan kvart över ett. En timma efter att jag gått för att hämta Kevin.

Behöver jag säga att jag tog ett bad med mina isbitar till tår? Ville nästan börja gråta när det kändes som tusen nålar under tiden som de tinade upp i det alldeles för varma vattnet...

 

Påminn mig om den här dagen när jag ska hämta Kevin tidigare.

 

Jag har slängt Kevin i säng nu. Igår somnade han inte förrän närmare nio och kom knappt upp imorse. Så nu blev det tidigare i säng i hopp om att det blir tidigare till skolan utan tjaffs imorgon.

Han har nämligen bad på schemat i badhuset imorgon. Förhoppningsvis går bussarna för ungarna så dem kommer iväg. Väskan är i alla fall packad så det ska bara med en frukt i väskan så är den klar.

Sen på onsdag ska dem iväg till kyrkan och se en teater-uppsättning av en julsaga om varför vi firar jul. Egentligen skulle dem ha gått på den förra onsdagen då Kevin var sjuk men då blev det ju världens snökaos så det sköts upp till på onsdag nu istället!

Torsdag är det luciafirande på skolan tidigt på morgonen så då blir det snabbt iväg på morgonen igen utklädd till tomtegubbe förhoppningsvis. Och så ska barnen underhålla sig själva med julpyssel efter firandet.

På fredag är det idrott. Så det är pang-pang-pang hela veckan, härligt att han får ha lite aktiviteter när morsan är som en grönsak i soffan eller sängen.

Sen närmar det sig jul-lovet för lillgrabben. Tror han går en vecka till efter denna bara...

 

På Kevins skola har dem fått en ny inlärningsmetod för barnen att lära sig läsa och skriva. Det handlar om att använda sig av datorer. Och detta är första gången som sexåringarna blir introducerade för dessa verktyg under skoltid. Själva inlärandet eller metoden kallas för tragetonmetoden.

Idag finns det ju datorer och denna typ av teknik var man än vänder sig. En treåring sitter med sina föräldrars telefoner och spelar ett spel, även yngre åldrar hittar utan problem fram till bolibompas hemsida för att kolla in klipp på datorn. Kevin var väl två eller strax efter två när han för första genom min förstasida på internet (google) kunde söka sig fram genom att skriva SVT i sökrutan och på så sätt hitta till bolibompas hemsida.

Men jag är lite kluven i frågan om huruvida jag tycker det är bra att låta en sexåring lära sig genom en dator. Jag menar, det är inte det att jag är emot datorn, alls. Men skolan är ändå en liten fristad från datorn och tv-spel i den åldern han befinner sig i just nu. Och de har annars obegränsad tillgång till dator, mobil och tv-spel, vem eller var dem än befinner sig.

Men som sagt, barnen uppskattar denna inlärningsmetod och funkar den så ska inte jag sitta här och vara negativ, även fast jag tycker det är oroväckande för barnen att använda sig av bärbara datorer i den här åldern.

När Kevin kom hem vid halv två så stod jag här utanför vid bussen och väntade på honom, och herregud va blöt han var, stackaren - trots att jag hade lager på lager med regnoverallen ytterst. Han klagade också på att han frusit trots att jag tog på honom fodrade byxor - misstaget kanske låg i att inte ha så himla mycket kläder på honom, haha. Så han slängde jag ner i ett varmt bad direkt när vi kom hem några minuter efter halv två. Men han hade haft det jätteroligt och fått se ormar och ödlor, lärt sig mer om ekorren och ätit fisk till lunch. Massa kul helt enkelt.

Det första han frågade var om vi kunde åka tillbaka till Naturskolan någondag, för Mats han var där varje dag faktiskt för att titta till djuren. Haha, gullungen.

Jag städade klart här hemma idag, fan va underbart att ligga i ett rent hem. Trots att jag egentligen inte hade energi över till att städa så tog jag mig i kragen och gjorde det ändå. Och nu känns det mycket bättre.

Min tandläkare ringde idag också, eller hennes assistent snarare, och frågade om jag kunde komma in på en tid imorgon vid elva istället för den 3:e december. Det var inga som helst problem för min del då jag (som ni alla vet) inte har något liv för stunden, haha. Skönt att ha mindre planer i december uppbokade också.

Picknicken ska packas, frukosten ska fram, väskan ska fyllas med en frukt och inga ytterkläder ska lämnas kvar hemma. Det känns enormt skönt att det är fredag idag. Sista dagen som man behöver gå upp halv sju, utan kan ligga och dra sig till tio imorgon om man skulle vilja.

 

Igår somnade jag redan vid elvatiden. Det har jag inte gjort sedan gud vet när. Varje kväll den senaste tiden så har halv tolv, halv ett varit mina standardtider vilket resulterat i en ganska segstartad morgon. Idag är det visserligen också segstartad morgon men bättre än i normala fall.

 

Ikväll ska Andreas åka iväg till en kompis så då blir det laxgryta till middag för min och Kevins del.
Kevin är helt tokig i lax och skaldjur, men jag kan inte hitta något gott recept som jag vill tillaga.
Någon av er som har något supergott recept på laxgryta?

Imorgon ska Kevin iväg ut i skogen med skolan och behöver därför en picknick med sig. Något litet bara då de promenerar ut strax innan lunch och barnen mest gillar tanken på att ha fika med sig i väskan som de kan mysa med. Nästa vecka ska han även åka till Naturskolan. Jag älskade Naturskolan när jag var liten. Speciellt när "farbrorn" som håller i undervisningen visade massa vandrande pinnar och skelett. Det var hur häftigt som helst.

Idag när jag kom och skulle hämta Kevin på skolan så satt han inne i ettornas klassrum och hade mellanmål med dem istället för sina klasskompisar. Lite kul att han hänger mer med ettorna än med sexåringarna. Jag blev alldeles förvånad när de satt ett gäng "stora grabbar" runt ett bord och så lilla Kevin där också. Haha. Man kanske får tänka om och räkna honom som lite "äldre" till sättet. Jag hade ju kompisar som gick i femman när jag själv gick i sexårs minns jag.

Lärarna har noterat att han leker speciellt bra med en kille i ettan, och de frågar alltid efter varandra på raster och vid lunchtid. Fröknarna hade varit helt säkra på att de känt till varandra tidigare - ungefär som de varit grannar vid något tillfälle. Men så var inte fallet, utan Kevin och den här killen kommer bara superbra överrens.

 

Sitter och zappar på TV:n och verkar uppenbarligen fastna för programmen som jag trycker igång. För bara några minuter in i programmet utan att veta vad det egentligen handlar om så brister jag antingen ut i skratt eller börjar böla, helt utan anledning. Programmet behöver inte ens vara roligt eller sorgligt för att jag ska utföra detta och så fort jag tenderar till att börja asgarva eller gråta så byter jag kanal, haha. Helt normalt, speciellt när jag grät till Americas funniest home videos, och började skratta åt Top Model.

 

Kevin fick vara kvar på skolan till klockan tre idag. Avskyr att behöva vara utan honom så länge men han ville verkligen vara kvar idag så då var det bara att bita ihop och försöka sysselsätta sig med annat. Så jag har passat på att posta alla brev till försäkringskassan, så nu har jag inga brev kvar alls att posta längre, win. Pappret om föräldrapenning som jag gav till jobbet igår kom nämligen ner i brevlådan idag också och var redo på att få min underskrift och skickas tillbaka till försäkringskassan igen, woho. Plus att jag hade en sjukhusenkät om Kevins senaste sjukhusbesök att fylla i. Frågor om hur bra man blev bemött på sjukhuset och hur väl läkaren talade och hur mycket vi som föräldrar förstod hans sjukdomsdiagnos...

Jag somnade alldeles för sent i natt som vanligt. Klockan tolv stod klockan på sista gången jag kollade. När jag insåg vad klockan var så vände jag bort klockan in mot väggen för att sluta stressa upp mig. Det hjälpte dock inte så mycket... så jag var säkert vaken till halv två och vred och vände mig.

Så direkt efter att jag har lämnat Kevin vid skolan så ska jag som  vanligt hem och vila. Jag får verkligen ångest över att behöva vila på dagen då dagen är den enda tiden jag har på att göra i ordning allt som ska göras iordning. Som att ringa samtal, fixa med papper och fixa allt innan Kevin kommer hem från skolan vid tolv. 

 

Idag kommer det en tandläkare till Kevin skola som ska berätta hur man bäst håller efter sin munhygien. Så det är bäst att vi borstar tänderna lite extra noga idag innan Kevin drar dit, haha.

 

Nu ska jag tvinga i Kevin lite mer frukost och sedan promenera bort till skolan.

 

 

Jag sov som en prinsessa i natt, förutom att jag svettats helt sjukt mycket. Men det är tydligen saker man får ta när man delar kropp med någon annan.

Idag får Kevins klass besök av deras fadderklass, 5A. Vår granne som bor mitt emot går i den klassen och Kevin är jättestolt över att känna någon som är så "gammal". De ska läsa böcker för Kevin och hans kompisar. Mysigt.

Sen så ska Kevin få gå till skolans bibliotek med klassen och låna böcker.
Härligt att det händer lite roligheter och spännande saker för barnen.

 

 

Jag känner mig inte utvilad, alls.
Precis som jag trodde så somnade jag alldeles för sent och vaknade varannan timma av att jag var kissnödig. Verkligen panik-kissnödig varenda gång. Nu ligger jag och tvingar mig själv att hålla mig vaken.

Måste ringa till fritids snart och säga att Kevin kommer tillbaka till skolan imorgon så dem vet om det. I morgon är det utvecklingssamtal också, direkt efter skolan slutat för Kevin. Kul att höra vad fröknarna har att säga om honom. Jag har inte hört något riktigt utlåtande innan om  var han ligger. Så det ska bli spännande.

Nej nu ska jag se till att Kevin gör sig i ordning och kommer upp ordentligt.
Rutin på våra liv var det...

Jag tänker fortfarande på morgondagen, trots att jag egentligen har beslutat mig för att hålla Kevin hemma en dag till. Varför? För vi har en tandläkartid i morgon vid tiotiden. Vilket betyder att han måste gå ifrån skolan redan vid halv tio och han har sovmorgon till halv nio, vilket gör hela skoldagen helt värdelös om du frågar mig. Jag kan lika väl sitta och lära honom lite engelska ord eller något... vi har ju massa sånt från min älskade vän i Australien. Så det får det bli - efter tandläkarbesöken.

Kan även försöka filma Kevin när han övar engelska. Han är riktigt duktig. Bättre än jag var i hans ålder. Jag som, fram till jag fyllde tolv trodde Spice girls betydde "Spis-flickorna". Yep... godkänd i engelska, indeed.

Nej men det är därför jag väljer att ha honom hemma.
Plus att vi båda kommer hata varandra i morgon. Han somnade nämligen först vid halv tio, och att få upp en sexåring till klockan sju känns ganska omöjligt. Svårast av allt kommer det nog att vara att få upp mig i morgon till sju. Men jag känner att jag verkligen måste kämpa för att få rytm på våra rutiner igen... - vilket betyder att ni som läser min blogg på mornarna kommer få ett morgoninlägg...

Jag får sluta ta sovmorgon.

Igårkväll somnade jag inte förrän klockan var halv ett och det är inte okej. Idag vaknade jag först runt halv åtta men somnade i en halvtimma till. Sen har jag bara legat och dragit mig i sängen.

 

Fick precis veckobrev från skolan där de bifogat en PDF. - fil om skolkläder. Jag känner mig så enormt kluven i frågan om att köpa skolkläder, samtidigt som det känns enormt onödigt. Handlar detta om mobbingfrågan, eller bara en kul grej för barnen?

Det känns ju nästan som att klädkoden på skolan kommer ändras under åren och bli just en bestämd klädkod då många faktiskt blir utsatta för sina klädval. Men frågan är om man ska uppmuntra sitt barn att redan från början använda sig av det... eller om det ska komma per automatik när man mer eller mindre blir tvingad att köpa det?

 

K l u v e n.

Är det bara jag som tycker nätterna går enormt fort?

Jag gick upp på toaletten vid fem imorse (gravidblåsan som talar) och hann inte mer än att blunda så var det dags att gå upp. Jag kan inte ens minnas att jag hann drömma något under denna korta tid. Knäppt. 

Hur som helst. Idag är det fredag, udda vecko fredag, vilket betyder att Kevin och klassen ska ut i skogen, så det är en lite picknick som ska packas i väskan nu på morgonen tillsammans med någon frukt eller grönskak som han kan tugga i sig efter lunchen på lässtuden.

 

Det bästa av allt idag är att det är fredag, vilket betyder sovmorgon med stort S i morgon. Och Kevin som har tjatat hela veckan om att få vara uppe längre än till sju får vara uppe så länge han orkar ikväll. (Ska vi tippa på att han somnar sittande vid halv nio, nio?)

Det känns pinsamt när man träffar sina gamla lärare från gymnasiet och de skiner upp och fågar vad man arbetar med och svaret inte alls blir vad man själv hoppats på att säga.

Mina lärare i gymnasiet hade vi enormt roligt med. Vi var väldigt få i klassen, drygt tio stycken i början av tredje ring och sedan sjönk antalet ner till sju när studenten väl kom till kritan. Några av klasskompisarna arbetar fortfarande inom kock och serveringsyrket. En av våra klasskompisar har blivit så pass stor att han fått en egen station på Operakällaren. Där ifrån kan det bara gå uppåt och jag är så stolt över honom och vad han presterat.

En annan gammal klasskompis drog till Danmnark innan studenten för att arbeta med smørrebrød då han även funnit kärleken i landet.

Det var en fantastisk tid i gymnasiet måste jag säga. Enormt roligt och tre år gick otroligt snabbt.