Liten går mot stor.

publicerat i Julie 0-2 månader;
Jag trodde jag skulle klara av detta med mammalivet galant och vara så himla aktiv av mig. Men herregud så trött man blir när man ammar. Och ungen släpper nästan aldrig bröstet. När hon väl släpper det så passar man på att vila själv och ta igen sig för förlorad tid och förlorad energi. Men tack och lov (tvi, tvi - ta i trä) så sover hon om nätterna än så länge. Med en och annan matpaus givetvis...

Andreas går tillbaka till jobbet imorgon. Buhu. Kommer sakna att ha någon som pysslar om mig med frukost och middag. Han har verkligen varit toppen att ha här hemma under dessa pappadagar. Men allt bra går till sitt slut. Och nu kommer han jobba natt ett flertal nätter i rad vilket genererar i att jag direkt får slängas in i skollämning, hämtning och försöka hinna med två små barn på morgonen nu hädan efter. En utmaning jag ser fram emot även fast det känns kämpigt. Men allt handlar väl om rutiner och förhoppningsvis inte allt för mycket stress på morgonen.

Tjejen har blivit lite mer än två veckor och tiden, ja tiden verkligen springer iväg. Man kan nästan se på henne hur hon växer efter varje amningstilfälle. Och trots att hon är så liten så börjar hon redan nu bilda en personlighet. Liten och bestämd i all ära. Henne kommer vi absolut inte ha lätt med i tonåren, haha. Men alla utmaningar är roliga utmaningar.
 

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Amanda Stödberg:

jag undrar vad det är som gör en blogg intressant att läsa? skriv gärna en kommentar på min blogg och berätta vad just jag kan förbättra!
tack på förhand.

2:a kommentar, skriven , av Mathilda:

Du är så fantastiskt och kommer säkert klara det galant även om det lär vara tufft ibland. Jag tror på dig <3

Kommentera inlägget här :