Någonting står inte helt rätt till.

publicerat i Denise, Tjejsnack;

Från och till kickar det här obehaget in. Jag kan vakna rädd och med ångest. Det finns dagar som jag inte ens kan ta mig upp ur sängen. Idag är en sån dag. Jag sov från midnatt igår till elva imorse. Gick ut med Julie, lagade lunch och gick och la mig i sängen från halv två till fyra. Somnade om som en gris.


På måndag ska jag tillbaka till sjukhuset. Nytt test. Ny väntetid. Nytt återbesök. Hela min kropp skriker att något är fel. Men jag har inte orkat ta tag i det. Jag vill egentligen inte veta vad som är fel med min kropp. Utredningen har pågått i snart ett år sedan dem hittade första problemet. Därefter har jag fått invänta och se om något händer. Om det växer. Om det är godartat eller inte. Men än så länge så testar dem mig bara. Jag får inte veta mer än att jag ska komma tillbaka. 

Jag hade önskat att dem pratat klarspråk med mig. Det hade gjort min ångest mycket lättare. Min energi som jag har till mina barn har tagit slut. Jag sover mig igenom min barnvecka. 

Jag vill vara pigg igen. Men något säger mig att jag bara kommer bli tröttare med tiden. 

Något i mig är trasigt. 
Det känns som någon tömmer mig på den energin jag behöver för att klara av livet. Inte ens smink kan rädda mig längre. 

Kommentera inlägget här :