Tillock med min sambo har lite svårt att acceptera mitt val kring att inte dricka alkohol. "Men ta en cider, det dör du inte av". Vissa finner alkoholen som en lugnande vän. Jag finner den som min största ovän.
Jag har druckit. Det är därför jag har rätt att klassa den som en ovän. Jag har druckit så pass mycket att jag varit tvungen att bli buren hem. Jag har vält bord i sömnen då jag slaggat på någons soffa. Jag har blivit målad i ansiktet och jag har tillock med gjort en tatuering på en hemmafest på fyllan.
Därför tar jag avstånd från alkohol idag. Sån pass avstånd att när jag går ut och "festar" med mina vänner så dricker jag alkoholfritt. Men har man inget körkort så har man egentligen ingen anledning att ta avstånd från alkohol.
Hur är det med er? Ger ni era vänner följdfrågor om dom inte dricker, eller är det upp till var och en?
Ni kanske har tagit avstånd från alkohol själva?
Sv; Tack :) Mamma köpte dem på något ljusparty för några år sedan :)