Vem ska man vara ärlig mot när den man ljuger för mest är sig själv?
Julen varar fram till påska...
Påsken är över.
Lätt depression
Jag har hamnat i en lätt depression. Fick frågan om jag ville ha några tabletter för att må bättre när jag var hos läkaren. Jag skrattade, tackade för erbjudandet men avböjde deras förslag.
Jag har aldrig varit så trött.
Den här känslan. Jag somnar runt tio om kvällarna. Vaknar runt halv nio. Går upp och gör det jag måste (som frukost till barnen). Går och sover en stund till. Vaknar strax innan lunch. Äter lunch. Går och lägger mig. Sover och vaknar om vart annat. Intalar mig själv att jag måste aktivera mig, göra något "nyttigt".
Jag andas. Alltså finns jag.
Den här helgen har varit något utöver det vanliga. För att inte nämna allt för mycket för respekt mot familjen som blev drabbad i helgen så kan jag kort sammanfatta det hela som en olycka på jobbet, som slutade med ett dödsfall.
Minns ni min onödiga önskelista?
Det ena var att få se Magnus Uggla - live. Och det andra var ett badkar.
När livet tar över.
Jag jobbar så jävla mycket när jag inte har barnen. Hinner inte ens sakna dem innan dem är tillbaka hos mig igen, vilket visserligen är jätteskönt. Jag gör inget annat än att sova när jag kommer hem. Ibland kommer jag inte ens hem utan sover kvar på jobbet. Det känns som livet rätar ut sig igen. Bäst av allt är att jag längtar hem när jag är iväg. Det har aldrig hänt tidigare.