I mitt sökande att hitta mig själv. Att mota bort andras influenser, åsikter och krav - för att ersätta dem med mina tankar, min vilja och mina egna åsikter har visat sig svårare än jag tidigare trott.
Bara en sådan sak som att jag slutat dricka helt gör att folk ställer sig helt frågande när jag står på krogen och försöker ha kul.
"Men vad gör du ute om du inte dricker?"
"Har kul?"
"Men varför har du ens slutat dricka för och det kan knappast vara kul för dig att komma med bara fulla människor?"
"Av samma anledning som att man röker. Antingen gör man det för ofta vilket i längden leder till ett dåligt beroende eller så är det bara en jävligt dålig vana. Och att vistas i miljön med påverkade människor påminner mig bara om varför jag slutat dricka från första början."
"Ska du inte ha något från baren alltså?"
"En cola?"
"Jag kan spetsa den med Rom om du vill?"
"Nej tack, jag köper något själv sen förresten.."
Jag har börjat ifrågasätta mig själv om jag gör rätt i att gå ut utan att dricka, att aktivt välja att inte dricka eller missbruka andra beroenden. Att ha valt att ta bort TV:n, barnen har ändå ersatt den med datorn och mobiltelefonen... ibland känns det som att försöket att hitta mig själv lett till att jag bara har svårare att acceptera vem jag verkligen är.
Jag har börjat inse att jag måste stänga in mig själv helt för att inte påverkas av andras viljor och influenser. Och det är jag alldeles för social för - så det är out of the question.
Där emot så känner jag att jag kommer fortsätta att leva mitt liv med minimalistiska beroenden. Vissa beroenden är bra och ger något tillbaka. Som när jag påtar med mina blommor och växter. Men andra beroenden måste jag lära mig att minska eller helt leva utan.
Min digitala vän, mobiltelefonen måste jag minska mitt användande av markant. Jag tänker på det dagligen, men det som påverkar användningen är alla användningsområden. Telefon, sms, miniräknare, klocka, google, karta, kamera. Ibland önskar jag att jag var nittio och oförmögen att använda mig av modern teknik...
