Jag orkar inte mer.
Jag är trasig och har ingen energi över till att läka mig själv. Jag låter folk trampa på mig som jag vore en trasmatta. Spotta på mig som jag vore ett handfat. Och folk får mig att ifrågasätta saningen.
Att ljuga för någon annan är första steget i att ljuga för sig själv. Det är allt annat än det jag strävar mot. Att ljuga.
Jag är helt uttömd på energi. Jag känner mig som den där mögliga barnpoolen man släpper ut luften på lagom till hösten. Enda skillnaden är att det precis blivit sommar. Men jag är fortfarande den där sladdriga plastbiten som är uttömd på energi.
Den enda som kan göra något åt det är jag själv. Men jag orkar inte.
