http://familyportrait.blogg.se/

Ibland känner jag mig som ett vandrande akvarium. Det är helt sjukt men det känns som man har en fisk i magen och titt som tätt låter det "kluck, kluck" innanför magen när bebisen rör sig där inne. Det är ganska magiskt att höra faktiskt - och det känns tryggt att veta att hon har mycket fostervatten att bada runt i.

 

Lite bilder från vecka 34 nu då...!

 

Så himla skönt när man kommer på att middagen är klar att värmas istället för att behöva stå och laga till något jobbigt till middag som man får googla fram inspiration till. Så det blev helt enkelt gårdagens spenatsoppa till middag. Lovely. Och i morgon har vi middagen klar i form av plättar som mormor gjort, som vi fick med oss hem där ifrån idag. Kevin kommer älska mig då han tjatat om pannkakor eller plättar jättelänge. Måste bara påminna mig själv om att köpa upp mig på sylt och grädde (för god glass har vi i frysen) så kan vi lyxa till det riktigt i morgon. WIN.

 

Kevin sitter framför datorn och spelar minecraft med några killkompisar i hans ålder i någon timma innan det är dags för läggdags. Fast innan han ska hoppa i säng så ska jag tvinga honom ner i ett bad. Det var som sagt några dagar sedan som han tvättade håret och om han fick bestämma själv så skulle han bara behöva tvätta håret en gång per år...

 

 

Här är en av tusen anledningar till varför jag älskar dig. För du är inte normal någonstans och det berör mig inte. Hur normalt vore det att bo i en normal familj med normala regler och normala samtalsämnen. Med dig i mitt liv blir allt onormalt, lite roligare och lite bättre. Du är inte bara en tjejtjusare, du är ormtjusare också. Du är fantastisk älskling.

Igår var ju söta Tezzie och Micke över på besök. Tezzie var helt valp-vild under näst intill hela besöket och rev runt i ungarnas rum i hopp om att hitta något spännande att leka med (hon fick tillslut tag i en Mc. Donalds mumin), dammsög vårt köksgolv och vardagsrumsgolv på godsaker hon tycktes finna på golvet och utförde sina egna behov på hallgolvet och vardagsrumsmattan.

Att försöka fotografera en sån ivrig liten sak är inte lätt, speciellt när man har en kamera som måste fokusera på objektet i minst fem sekunder. Försök hålla en valp stilla i fem sekunder. Näst intill omöjligt, haha.

 

Men några söta bilder blev det igår i alla fall, och här bjuder jag på några av dem...

 

Nu börjar jag äntligen känna mig som en människa igen.
Jag är verkligen inte skapt för att vara ute och gå i tre timmar för tillfället. Trots att det var jättemysigt att gå på marknad med min mamma så får man tänka lite med tanke på omständigheterna. Min kropp ork ar helt enkelt inte gå smurf-steg i samband med vankande rörelser som en anka och utsätta kroppen för detta i tre timmar. När jag väl kom hem (en mössa och ett par mys-tofflor rikare) så hade jag så otroligt ont att jag varit sängliggande fram till nu. Helt sjukt.

Men vi åt gott idag i alla fall, buffé på glada kocken. Kevin fick jättemycket fisk som han åt upp nästan allt, jag åt äckligt mycket lassagne och teriyaki med skinka och morsan tog jansons frestelse. Så alla kom där ifrån mätta och belåtna.

Jag ligger dock fortfarande kvar i sängen, näst intill oförmögen att röra mig här ifrån. Andreas jobbar ikväll och Kevin sitter och kollar på rysska youtubefilmer om Minecraft på datorn... han är helt normal.

 

 

Det är konstigt hur man kan träffa vissa vänner jätte ofta och ha en krystad konversation med nästan inget innehåll, medan man med andra finner varandra direkt, trots att det var flera år sedan sista samtalet. Nu kändes det som vi bara haft ett sommarlovs uppehåll mellan vår sista konversation och nu, när det i själva verket var fem sommrar. Helt sjukt.

 

Som sagt så var min gymnasiekompis Nettan och hennes otroligt charmiga Olivia över på besök. Strax efter dem kom så tog vi en promenad ner på centrum och promenerade runt i lite butiker. Sen blev matsuget för oss gravida kvinnor (Nettan är i vecka 28) och små barn för stort så vi spenderade nog närmare en timma på grillen innan vi promenerade och hämtade Kevin.

Jag har haft en otroligt bra dag med andra ord, trots att jag får lida för det nu efter promenaden.
Men det är helt klart värt det.

 

♥

 

Tandläkarbesöket gick över förväntan. Kevin fick en genomgång i alla verktyg som tandläkaren kunde tänkas använda under en vanlig dag och fick även prova att dammsuga sin mun och polera tänderna lite. Så han kommer inte ha några problem i framtiden med att gå på vidare tandläkarbesök. Annat var det när jag var liten. Herregud. Då skulle man gapa och hålla käften, och man fick inte veta vad tandläkaren skulle göra. Inte undra på att tandläkaren började blöda om händerna när jag var liten, jag var ju dödsrädd!

Just nu är killarna ute och meckar med bilen. De passar på att göra alla grabbiga saker som de kan tänkas göra innan kvällen kommer och middagen ska stå serverad. Skönt att dem kan få tid tillsammans och göra grabbsaker utan att jag kommer mellan också. Haha, det är ju lätt att man som mamma ska ha sin näsa i allt som sker. Men inte nu, inte just nu... jag ligger nämligen i sängen och glor på Grey's.

Livet kunde vara värre...

 

 

 

Det bästa med att ha varit ute i ruggigt väder på skogspromenad är belöningen man får när man kommer hem. I detta fall blev det en enkel belöning i form av varm choklad och goda smörgåsar. Ungarna vräkte i sig efter promenaden. Så att matsuget kommer tillbaka efter en promenad kan idag intygas av våra hungriga små vargar.

 

Nu på eftermiddagen så tog vi oss ut i skogen med barnen. En riktigt lång och mysig promenad på en outforskad skog. Och till vår förvåning såg vi Mulles koja, massa översvämmade diken och fick smaka på höstens övermogna blåbär som valt att hålla kvar ett stadigt grepp om blåbärsriset.

Vi kollade på olika insekter, lekte lekar och hann med att ha en gissningslek med allt vi fann i skogen innan vi blev tvugna att ta oss hem igen. Min rygg är helt trasig nu. Men det är lätt värt det om barnen är nöjda så...!

Andreas och ungarna sitter i soffan i hallen och kollar på film på Andreas mobil. Eller, Andreas dotter ligger och kronsover efter dagens äventyr och Kevin och Andreas kollar på film. Jag förstår verkligen att hon är slut efter en sån här dag. Det har varit otroligt kul och energikrävande för ungarna. Men helt klart värt tjugo kronor per barn om de kommer hem orkeslösa sen, haha.

 

Vi har ätit middag, gosat ner oss i soffan och kollat på tv:n och så har alla satt sig på olika platser i huset igen.

Kevin får vara uppe ikväll. Mest för att jag behöver sovmorgon. Okej, mest - mest för att han ska sova borta hos mormor och morfar för första gången på jättelänge. Inte för att det gör mig orolig, då jag vet att han älskar det - och mormor och morfar behandlar honom som en prins. Men mitt samvete tvingar mig hålla honom vaken ikväll för att dämpa min ångest och se till att han får en mysig kväll tillsammans med oss. Sjukt? Svar ja. Men jag måste känna att jag förtjänar ledighet, både från man och barn om jag ska kunna koppla av.

Det mina vänner, det kan ni få kalla sjukt.

Idag är det äggets dag (seriöst, det står så i kalendern), så det firar vi med en bild på mitt ägg som jag går runt och bär på.

 

 

Det känns pinsamt när man träffar sina gamla lärare från gymnasiet och de skiner upp och fågar vad man arbetar med och svaret inte alls blir vad man själv hoppats på att säga.

Mina lärare i gymnasiet hade vi enormt roligt med. Vi var väldigt få i klassen, drygt tio stycken i början av tredje ring och sedan sjönk antalet ner till sju när studenten väl kom till kritan. Några av klasskompisarna arbetar fortfarande inom kock och serveringsyrket. En av våra klasskompisar har blivit så pass stor att han fått en egen station på Operakällaren. Där ifrån kan det bara gå uppåt och jag är så stolt över honom och vad han presterat.

En annan gammal klasskompis drog till Danmnark innan studenten för att arbeta med smørrebrød då han även funnit kärleken i landet.

Det var en fantastisk tid i gymnasiet måste jag säga. Enormt roligt och tre år gick otroligt snabbt.

 

Efter middagen tog Kevin och Andreas en varsin dator i varsitt rum med varsin mic och varsitt skypekonto, för att sedan sätta sig och snacka med varandra och spela Minecraft. Jag som inte riktigt delar samma intresse (för huvud taget) passade på att ta vuxentid i ett bubbelbad. Otroligt välbehövligt då min foglossning blivit värre efter dagen som gått.

Efter badet så slängdes Kevin i säng och innan läggdags så ville ha höra en saga. Istället för disneysamlingen tog vi "barnens bästa" med massa rim och ramsor och trettiofem sidor senare hade min tunga slagit knut på sig själv att jag inte längre klarade av att rimma mer.