Kevin ligger i ett skumbad i väntan på kvällsfika. Gud så ledsen han kommer bli när han måste lägga sig tidigt ikväll, första dagen på lovet börjar i morgon och det inviger vi med ett sjukhusbesök. Men jag intalar mig själv att det är bäst både för Kevin och mig att vi får hjälp med problemen nu. Jag är mest rädd att njurarna kommer slås ut om vi fortsätter med medicinen nu när vi fått det bekräftat för oss att den faktiskt inte hjälper.
Efter Kevins läkarbesök så ska jag till Mödravårdscentralen, men det är först på kvällen, framåt fem. Idag går jag ju in i vecka 32. Tiden springer iväg...