Jag sitter här - bakom min röst.

publicerat i Vardag.;
Jag ringde precis till bullerbyn - dock var det en fröken på saltkråkan som svarade då jag skulle berätta att Kevin kommer tillbaka på torsdag som först. Hon lät ganska förvånad över att man kan låta såhär djup på rösten när man är en och femtiofem centimeter lång och låter mer åt guldlock hållet när man pratar. Men det är alltid roligt att ha utmaningar. Jag får ta i som ett djur när jag pratar - efter halva meningen så får jag ta en andningspaus och sedan fortsätta. När jag är klar med hela  meningen så låter det som att jag har sprungit ett marathon. Och det där med gymnastik tror jag att vi hoppar över idag. Jag är redan utmattad av att leva och gå upp på morgonen - och sen att man måste följa ett schema gör absolut inte saken bättre.

Nåja.
Jag finns här i alla fall, jag lever och kan prata - i värsta fall.
Just nu skall jag göra mig i ordning för skolan.
Tjillivipp, bom bom.

Kommentera inlägget här :