Klockan.

publicerat i Vardag.;
Herregud, vad tiden går segt. Inte småsegt som den vanligtvis gör, utan verkligen, verkligen übersegt. Jag förstår inte hur jag kan gå och titta på klockan hela tiden - ungefär som jag har saker planerade och väntar på ett speciellt klockslag. Nej då, inte alls så. Jag väntar mest på att det ska bli kväll så att man kan få koppla av när Kevin har somnat. Just nu tar jag hand om honom, springer ut med sopporna, lagar mat och får höra av andra att jag inte gör någonting. Så inte undra på att man känner sig som världens sämsta mamma när man får den responsen tillbaka.

Hur som helst - det mesta går in genom ena örat och ut genom andra. Men ibland sätter sig vissa saker fast och man går och tänker på vad man har gjort för fel... oftast gör jag ingenting fel.

Jag kommer med all säkerhet att skriva ett inlägg snart igen.
Puss&Kramkalas.

Kommentera inlägget här :