Min almanacka's nya datum - ett mer eller mindre, vad gör det?

publicerat i Denise;
Vissa dagar borde man få radera ur sin almanacka, bara glömma den och att folk förstår att man inte väljer att gå upp just idag. Jag har några sånna dagar på året, tro det eller ej. Den första är andra maj, den andra är första januari och den tredje är sextonde december. Alla har dem skitjobbiga minnen som man bara vill glömma. Rent fysisk kan det få vara vilken dag som helst för min del, men rent psykiskt så kommer det alltid finnas någonting under dem dagarna som stör mig. Min morfar dog under en av dessa dagar.  Jag vill egentligen inte att den ska försvinna, men jag vill ändå inte att den ska kännas jobbig att ta sig igenom heller. Jag kommer ihåg det som igår - när jag gick till skolan med fika på lucia till min mormor och morfar. Jag hade burit med den till skolan för att bjuda på lite sång och musik, tillock med glittret fanns med, nedstoppat i påsen. Mamma ringde i matsalen innan jag skulle åka och sa att morfar var inne och bytte blod (som vanligt). Den gången blev han sjuk av blodet, kroppen tog inte emot det och han dog bara några dagar efter lucia. Hela familjen kom ner för att säga hejdå när han låg i sjukhussängen med tunga andetag. Jag tror inte att det fanns någon där inne som inte tog illa vid sig av att se våran morfar, pappa, och gammelmorfar ligga där med dessa tunga ansträngande andetag. Senare på kvällen den sextonde så dog han. Jag ångrar lite idag att jag valde att se honom när han låg där - helt kall och borta. Jag hade hellre haft bilden av honom innan med luft i lungorna...

Den andra dagen var när jag och Ronnie blev tillsammans. Att känna den tryggheten och att känna alla känslor genom kroppen är en helt obeskrivlig känsla - och att tänka tillbaka på den dagen idag får mig så jävulskt deprimerad att hälften vore nog. Ibland önskar jag att det aldrig hade inträffat, men å andra sidan kan jag aldrig i hela mitt livslånga liv önska bort min son, då han är det absolut finaste som hänt mig. Men ibland känns det riktigt tufft att tänka; snart kommer dagen som skulle ha betytt så mycket för oss...

Den tredje dagen kan man lätt räkna ut vilken den är, i alla fall dem som hängt med i min blogg ett tag. Den dagen då jag och Ronnie separerade. Ibland - och jag vet det är helt sjukt - kan jag få för mig att jag ska ringa honom och fråga vad han gör som jag gjorde innan. Ibland känns det som vi fortfarande är tillsammans och att det som hänt aldrig har existerat. Ibland glömmer jag bort mina egna problem för att jag är för långt in i mina tankar att jag för en kort stund glömt bort det som hände runt omkring mig.

Hur som helst, dessa datum borde inte få finnas, that's it.

Kommentera inlägget här :