Just so you know, you're alive.

publicerat i Vardag.;
Ibland känner jag bara för att öppna mig helt i bloggen. Skriva av mig och berätta hur läget ligger till, och rent ut sagt skita i att berätta om vädret som egentligen inte berör mig ett dugg. Men jag kan inte. Jag kan verkligen inte skriva som jag känner och tycker i min egna blogg. Dels för att jag är rädd för att såra andra människor med mina egna åsikter - och dels för att jag rent personligen inte vill gå in för mycket på mitt privatliv. Dem som känner mig vet också till min situation. Idag är en sån dag där jag inte vet om jag är ledsen eller deprimerad. Tårarna har runnit till och från under hela dagen. Dels för att Kevin inte har varit vidare rolig idag - han har kastat saker omkring sig och gärna på mig - så att han har man fått säga till på skarpen flera gånger idag, trots att jag inte tycker om det. Och dels för en massa andra orsaker också. Ibland är livet helt enkelt tufft att leva... men jag kommer igen, det gör jag alltid. I morgon har jag som sagt annat att sätta mina tankar på när jag ska jobba i några timmar. Riktigt kul ska det bli.

Hur som helst.
Lillkillen ropar på välling så det är lika bra att lyda.

Kommentera inlägget här :