Dock så sover han oroligt. Precis innan han somnar så sträcker han ut sin arm för att känna att man verkligen ligger kvar där, brevid honom och om man förmodan redan skulle ha gått upp så vaknar han och blir hysterisk. Jag vet inte, han kanske är mörkrädd? Men jag tycker detta stadiet är väldigt tidigt att bli mörkrädd på. Han har ju ingen anledning att vara mörkrädd - då han aldrig har blivit skrämd i mörker eller liknande. Men någonting är det med vårat sovrum och våran son på kvällen. Dem verkar inte riktigt komma överrens. Men men, vad gör man. Det är bara att gå vidare och hoppas på att det är en kort period som kommer att gå över. I morgon lär Kevin dock vakna rellativt tidigt. (Allt i mitt liv är rellativt.) Just för att han somnade så tidigt ikväll. Men det är bara att gå upp i morgon bitti och se glad ut. Jag får sova middag med honom i morgon om detta anses möjligt och nödvändigt. Men men.