Snart har vi en tvåårstrots i huset.

publicerat i Kevin;
Sjunde februari. För två år sedan var jag stor som ett hus - vägde sjutton kilo mer än vad jag egentligen borde och hade massa vatten i händer och fötter, det blev så illa att jag inte ens kunde få av mina ringar. Jag vägde sextiofem kilo och är en och femtiofem centimeter lång. Jag ser till utseendet ut som att vara tolv eller tretton enligt dem som var ärliga och berättade det för mig. Tänk er mig - inte så mycket längre än högsta längdgränsen på grönalund, gravid och stor som ett hus. Jag var stor. Nu är det bara dagar kvar till jag födde min son. För varje år som går så tänker man på att det kändes som igår som jag födde honom. Det kändes precis som igår man fick en blodig bebis på kroppen som var lika hal som en guldfisk. Det kändes som igår man fick höra det lilla skriket som man så länge längtat efter, räkna alla tår och fingrar, lukta, pussa och gråta över allt man gått igenom. På tisdag är det precis två år sedan han lades upp på min mage och förlossningspersonalen sa att jag kunde pusta ut, att det var över.

Snart får vi en tvåårstrots i huset. Tro det eller ej, men jag längtar ganska mycket. Jag vill helst komma förbi den tiden och se att han verkligen kommer förbi trotsåldern. Men jag tror ändå att en tvååring har något speciellt. Det är nu dem börjar prata mer och mer, blir sociala och deras personlighet utvecklas. På söndag firar vi in den nya åldern tillsammans med släkt och vänner. Tiden har gått alldeles för fort och det känns nästan som man inte har haft tid att njuta av tiden som gått. Men man får väll njuta av alla blöjbyten och spyor som kommit med åren - och se det som en njutningstid! Jag älskar min lilla pojke mest av allt i hela världen, oavsett vad som händer och sker i framtiden så är han mitt allt.

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Therese:

han fyller alltså den 10:e :D?

Kommentera inlägget här :