Jag satte mig framför en dokumentär på femman där det handlade om hypokondriker. Snacka om att dem stackarna har ett jävligt jobbigt liv, även dem som inte väljer att gå på en terapi och rätta till problemet. Nej fy. Jag skulle inte orka vara hypokondriker av annan orsak än att jag vill att någon ska pyssla om mig en kväll eller två då man verkligen är sjuk. Men självklart tar man i lite extra för att få det att låta som man är döende då man i själva verket bara har en halsfluss. Nej - men man fick i alla fall följa en fyrtio - fyrtiofemårig tjej som åkte rullstol för att hon hade problem med sin rygg och därför hade blivit förlamad över en natt till en annan (och läkarna hittar inga fel på henne). Då kan man börja undra om det är försäkringspengar som spelar in i bilden och att dem på så sätt lever lyxliv med tanke på att hennes man var hennes vårdare(?) men hur som helst så hade hon spenderat fem år i en rullstol utan de minsta problem annat än psykiska. Stackars jävel säger jag bara. Men det är verkligen typiskt england, visserligen så finns det säkert fall här i sverige och i övriga världen som också har liknande problem. Men jag har tänkt på en sak. England ska alltid sticka ut på ett eller annat sätt. Så är det bara.