Äntligen musik.

publicerat i Vardag.;
Nu har jag varit inne hos Ronnie och hämtat min sterio. Jag bad honom att han skulle ställa ut sterion på altanen men han var helt säker på att det skulle gå jätte bra att jag kom in och att Kevin såg mig. Jag var dock skeptisk men jag höll med. Det enda jag inte ville var att försvåra det för Ronnie mer än nödvändigt och inte heller såra Kevin mer än vad vi hitills gjort. Jag kände ändå ett tryck för hjärtat då jag var tvungen att gå direkt. Kevin gallskrek och ville troligtvis inte att jag skulle gå. Stackars liten, mitt hjärta. Det jobbigaste är att jag inte fick krama om honom eller trösta honom. Utan bara vända på klacken och gå. Fan. Ibland känner man sig både försvarslös och sårad utan en direkt anledning. Ibland leker livet med en och ibland leker jag med livet.

Hold on, be strong.
Jag älskar dig, mitt hjärta.

Kommentera inlägget här :