Jag har kommit på en sak. Fråga aldrig Kevin om han vill gå till dagis. Då är han helt omöjlig att klä på och blir som en mjuk och sladdrig orm. Han skriker så att nästan glasrutorna går sönder och jag försöker muta honom med allt möjligt gott. Ingenting passar. Nåväl. Till dagis ska han i alla fall. Men det är inte förrän tio han ska vara där. Så jag passar på att klä på mig först.