Guldfisk minne.

publicerat i Vardag.;
Jag och mamma gick ju på ICA för att handla. Och in i affären så kommer ett välbekant ansikte. Jag kan inte namnet eller jag kommer inte heller ihåg var ifrån vi har träffats. Hon hälsar, frågar hur det är och vi pratar lite om väder och vind som man gör nu när det är som det är ute. Men jag kan fortfarande inte plassera henne. Jag tänker på om jag sett henne i en affär - jobbar hon någonstans där jag handlar... nej. Kommer hon och äter hos oss? Nej, det är någonting annat ändå... Jag var nära på att gå fram och fråga - men så slog det mig, precis i sista sekunden att vi träffades i lekparken hon och jag. Dagen efter att våra söner fyllt två. Ja - vi födde på samma dag och på samma plats - och av en slump träffades vi nere på stan. Otroligt.

Och så har hon kommit ihåg mig. För min del så såg jag bara henne som ett väl bekant ansikte.
Men halleluja, min kväll slapp bli förstörd av att jag satt och grubblade över vem hon var!
Jag känner mig ändå gammal, lite smått som en guldfisk faktiskt - som inte kan komma ihåg henne.
SKÅL

Kommentera inlägget här :