Säg någonting som han inte gjorde för att få slippa sova.
- Han nöp mig i armarna - s*tan va ont det gjorde.
- Han försökte sparka sönder mina lår, detta hjälpte dock inte.
- Han ville ha välling, han ville inte ha välling, han ville ha välling igen och så ville han inte ha välling igen.
- Han gick mig på nerverna, verkligen bokstavligt talat.
- Han fick mig att gå ut ur rummet då Ronnie skulle försöka natta honom
- Han skrek.... lite till... lite till och yttligare lite till.
- Han grät några tårar innan han insåg att det var mammas tur att ta över igen.
- Han orkade inte bråka mer. Så han somnade efter fyrtio minuter.
Jag orkar verkligen inte hålla på att dalta med honom mer när det är dags att sova. Antingen är det hans säng från och med nu - eller så är det ingenting. Han ska inte bli ett sånt barn som sover mellan mamma och pappa fram till dess att han är tio - när hans säng bara står någon meter ifrån min. Nä, nä, nä. Så snäll är jag absolut inte.
SKÅL.