Kevin kröp upp i mitt knä och gosade lite. Från en sekund till en annan så hörde jag hur han började andas tungt. Då hade min sötnos somnat i min famn. Det händer inte allt för ofta - så det är ingenting jag är bortskämmd på men mysigt till tusen var det. Åh, han måste ha varit jätte trött efter maten, minsann. Så nu ligger han i soffan och myser tillsammans med sina sköna drömmar - och jag sitter och gråter till Oprah, patetisk som jag är. Ha ha ha. Jag tänkte lägga in lite bilder snart... Ni får nöja er med en så länge!
