Efter Perrelli blivit uppropad som vinnare så gick vi ut för att fira. Som vanligt kommer jag och Lollo dit när det är ungefär fjorton stycken inne i lokalen. Men vi satte oss på dem mjuka sofforna och tog det lugnt ett tag. Två nollor kom fram till oss, kanske i trettio års åldern och började snacka en massa skit. Ok, dem var ganska roliga. Men deras historier gick inte ihop med varandras. Den ena killen sa: "Ja, (namnet på killen mitt emot) han har varit solstolssäljare på algarvekusten". Jag böjer mig fram till denna killen som för övrigt hade blivit ganska bra på lyset och frågade "Hur går det med stolsförsäljningen?" Han: "Ja - den ja. Den är en historia för sig. I grekland går solstolarna som smör i solsken". Ha Ha Ha. Säkert. Dem frågade också vad vårat syfte med kvällen var. Hallå...? Vad gör ni här - IDIOTER!
Efter en (ganska lång stund) så kom Micka och då hade även en massa annat folk börjat fylla lokalen. Då kunde man hoppa upp på dansgolvet och dansa lite. Konstigt nog så känns det inte så där, aha - roligt längre. Jag känner att det börjar bli mer utav en vardag att träffa dessa människor som man är van vid att träffa. Många spelar aspackade medan andra njuter av att dansa och ha kul. Jag är ändå där för att ha kul - men jag vet inte vad syftet hos alla andra är. Jag och Lollo gick hem vid tvåtiden. Jag vet i alla fall att jag var hemma halv tre - och undertiden som jag var hemma så hade jag och Lollo sällskap hela vägen hem till henne via telefon.
Jag älskar dig Louise . Tack för en fin kväll ute! ♥
Önskar dig en bra söndag :)