Först nu.

publicerat i Vardag.;
En timme och fyrtiotvå minuter senare, enligt min blogg; då jag publicerade förra inlägget, så har Kevin somnat. Han var jätte pigg på att rivas under kvällen, retas, slänga saker på golvet, stöka ned och bara vara allmänt jobbig. Men nu sover han sött i sin säng, i fosterställning. Fråga mig inte varför han ligger så. Men han ser ut att ha det mysigt i alla fall och det är huvudsaken. Skönt att vi har hans säng här inne nu. Då slipper jag bli sparkad på när jag ligger i min säng. Hans säng står alldeles intill min nu - så det är jätte skönt. Tack Louise för att du hjälpte mig idag; Klart att du också är min ängel!

Idag var lite småroligt att packa ned mina saker i kartonger med en tjurig tvååring i släptåg. Jag packade ned mina saker, ett tu tre så stod han med samma sak som jag hade plockat ned och lekte med denna en bit bort. Jag plockade ned och ett tu tre så stod han där igen. Ja - jag var nära på att börja gråta, skrika och svära fula ord framför mitt barn. Jag bet mig dock i läppen och svalde min ilska - såg glad ut och fortsatte. Min ilska försvann dock när jag började dunka hög musik från datorn och fick komma tillbaka till det normala för en stund. Skönt att allt är gjort nu i alla fall och att jag slipper komma tillbaka dit in bara för att... ni vet.

Jag är dock lite smått irriterad på en viss herre där inne.
Men min ilska mot honom går nog över den också tids nog... när vet jag dock inte.

Kommentera inlägget här :