Come fly with me, let's fly, let's fly away.

publicerat i Vardag.;
Jaha. Nu är det bara timmar kvar innan planet lyfter. TIMMAR. I morgon vid den här tiden så står jag på arlanda och intalar mig själv att jag kan flyga. Men den som intalade mig att det inte var läskigt att flyga, den ska jag kasta ner från eiffeltornet och se om personen därefter ändrar uppfattning.

Hur som helst. Kevin är nere på dagis och jag har tagit mig i kragen och städat hela huset. Eller ja, åtminstånne vardagsrummet, hallen och sovrummet, samt toaletten. Köket pallade jag absolut inte med. Vad är det för fel på mig som absolut inte orkar diska? Hur svårt kan det vara att tömma diskstället, samt att fylla på det succesivt varje gång man använt något porslin eller bestick? Och jag ska bli kock. Sveriges slarvigaste kock kanske skulle passa mig.

Nu är i alla fall all packning klar. Den enda som pustar ut är jag - än så länge. Jag lovar att jag har glömt en massa. Som sagt, jag har hela kvällen på mig att rätta till mina misstag... vilket lär bli en hel del "lägga till och plocka bort!"

I natt sov jag inte många timmar. Jag tvingade mig själv att tränga bort alla onda tankar om alla filmer som jag sett under hela mitt nittonåriga liv innehållande flygolyckor. Alive. Alla dokumentärer från World Trade Center. Con Air. Gud så bra jag mår nu helt plötsligt.

JAG KAN FLYGA, JAG ÄR INTE RÄDD. JAG KAN FLYGA, MEN JAG ÄR RÄDD. JAG KAN FAN INTE FLYGA!

Kommentera inlägget här :