Tryggare kan ingen vara.

publicerat i Vardag.;
Han kurar ihop sig i min famn som om att han vore nyfödd. Tryggheten finns hos mamma, oavsätt vad som händer runt omkring. Han somnar lättast i min famn - och trots att han nästan är halva min längd så käns det som att han väger bly när han likt en liten boll, anstränger sig för att ligga i en bekväm ställning i mitt allt för lilla knä. Han måste trots allt ligga där. Sängen passar inte, trots att kudden är mycket skönare än mitt lår, min mage och mina revben som sticker fram och petar honom i huvudet. Men han somnar där, tryggt snoozar han mot min arm när jag äntligen lyckats vända honom. Efter ett tag är jag redo att förflytta honom en halvmeter mot sängen. Som vanligt vaknar han och tvingar mig att ligga brevid honom tills han somnar. Men han somnar aldrig. För så fort jag reser mig upp så vaknar han och i ett desperat försök så håller han mig kvar i några minuter till. Tårarna hjälper mot det mesta. Men tillslut lyckas jag ta mig där ifrån och allt man hör nu är snarkningarna mot hans kudde.

Schh!
Han har äntligen somnat.


Här har han precis somnat i min famn.
♥

Kommentera inlägget här :