Vi lever på varandra.
publicerat i
Vardag.;
Det är tyst i lägenheten. Inga klagorop, inga krav, ingenting. Jag skulle inte förvåna migsjälv om jag glömde bort att äta både lunch och middag ikväll. Mina rutiner försvinner alltid när han inte är närvarande. Han var glad i alla fall. Över att se pappa, över att hoppa ner i bilbarnstolen och omfamnas av de trygga kuddarna. Han var lycklig tror jag.
Tre stycken har hunnit fråga mig om det är skönt att Kevin har åkt till sin pappa i några dagar. Men nej, det är fan inte skönt. Magknipet gör ont - och det känns som något fattas, typ som hans skratt, hans sällskap och hans närvaro. Ja allt fattas när han inte är här. Det går inte att förklara bandet mellan oss.
Vi lever inte med varandra, vi lever på varandra.
Jag förstår dig Denise! Emanuel stannade ju kvar nere hos mamma medans vi åkte upp nu senast, då va ja utan honom i 5 dagar ungefär. Samma dag som dom kom upp så hörde Emanuels pappa av sig om att han ville ha dit honom..så, nu ha han vart borta sen i onsdags å mitt hjärta BLÖDER! Alla frågar också om de är skönt, men ja finner ingen ro i kroppen! Även om de kan kännas slappt ibland så finns fortfarande den där "rastlösa oron" kvar. BAAH, ge oss våra grabbar tillbaka!:P