TPH.

publicerat i Vardag.;
Arbetsintervjun var inte som förväntat. Dels för att jag trodde att jag hade sökt jobb som personal i den nya butiken som kommit till nynäshamn, (the phone house), men så var inte fallet. Nej jag hade tydligen sökt som en irriterande jävla gatuförsäljare. Sånna som man kan tänkas se inne på en ICA butik mitt under en lönehelg, eller på en konser och på stockholmsveckan på gotland. Hur som helst. Killen som hade hand om oss tyckte att jag gjorde jätte bra ifrån mig och trodde tydligen på mig som försäljare.  Vilket misstag. För nummer ...

1: Jag kan omöjligt ta mig in till Sickla varje morgon kommunalt innan klockan halv nio för att bli puchad av honom och hela det övriga teamet.
2: Jag kan inte jobba från kockan halv nio till klockan sju, inne i stockholm för att sedan åka hem och vara en pigg och glad mamma i EN timme innan Kevin ska sova.
3: Om jag inte säljer några mobiler, får jag inte heller någon lön.
4: Eskilstuna, Uppsala och Västerås, är absolut inte tänkbara arbetsplatser för mig.

Lockande var dock lönen som man kunde få om man verkligen klassades som en bra säljare. Jag tror dock inte att jag kommer hamna där innom den närmsta framtiden om jag nu skulle få jobb där.

Så nej tack, The Phone House, Sickla.
Hur lockande det än låter så är det ingenting för mig.

Kommentera inlägget här :