Men ingenting av det som stod i lägenheten var "jag". Allt var ett ihopkok av alla andra vilket aldrig fick mig att trivas med att komma hem. Men en sak jag ångrar är att jag slängde åttio procent av det som fanns i min lägenhet på tippen. Tio procent gav jag bort/sålde till vänner och bekanta och tio procent behöll jag själv. Mer som ett nostalgiskt minne än som något jag behövde.
Precis när jag hade flyttat in.
Köksstolarna kom till ca sex månader senare.
så var det för mig oxå, fick låna möbler av mina föräldrars vänner