Främlingar för varann.

publicerat i Denise;
För någon vecka sedan så såg jag min gamla klasskompis. Hon gick med huvudet mot marken och gjorde allt i sin makt för att ignorera min närvaro. Stupid girl. Jag hängde givetvis på i lekens tecken och tittade i min tur upp i taket när vi gick om varandra i affären. Men hur svårt ska det vara att säga hej? Samtalet slutar ju som oftast där i alla fall. Vi gick om varandra ganska många gånger i den butiken, utan ögonkontakt och med en varsin vinkel på huvudet, den ena uppåt och den andra nedåt. Det kändes nästan mer pinsamt än nödvändigt.

Varför blir man så lätt främlingar för varann?
Okej, vi var inte bästa vänner i skolan. Men ett hej kunde man väl bidra till?
Som sagt, det är ju en viss svårighet i att hälsa på någon som ignorerar ens existens.

Kommentera inlägget här :