Det känns inte som att solen vill gå upp idag. Jag klandrar den inte. Nittionio procent av mina vänner på facebook klandrar dock solen för att den inte är framme just idag - denna fredag. Klart som fan att den också behöver semester ibland. Jag ligger däckad i soffan med en satans smärta i bäckenet som vägrar ge med sig. Första dagen tänkte jag att jag skulle vara hemma från jobbet då jag sovit dåligt under natten pg.a smärtan. Nu är vi inne på en veckas ledighet från jobbet. Tack och lov för att jag fortfarande hade föräldrapenning att ta ut.
Kevin ska vi inte tala om heller. Han har fått alldeles för mycket intryck från skolan troligtvis och vaknar om nätterna helt panikslagen. Som här om natten när jag bäddat ut dubbelsängen så ligger Kevin ungefär tjugo centimeter ifrån mig och sover. Jag har inte riktigt kommit till ro utan ligger och halvslumrar, varav jag vaknar till av att Kevin gnyr.
"Vad är det?" frågar jag Kevin. Och han bryter ihop totalt och påstår att jag ligger alldeles för långt bort.
Han tvingar mig närmare honom och vi andas varandras andetag en lång stund innan han kommer till ro och jag i min tur inser att jag nästan svimmat av syrebrist.
"Vad är det?" frågar jag Kevin. Och han bryter ihop totalt och påstår att jag ligger alldeles för långt bort.
Han tvingar mig närmare honom och vi andas varandras andetag en lång stund innan han kommer till ro och jag i min tur inser att jag nästan svimmat av syrebrist.
Samma sak hände i natt. Så nu ikväll får Kevin sova i sin säng, då jag inte har någon lust att svimma.
sv; hihi ja :)
allt bra med dig?
kram