Jag tog en promenad med Kevin till mina föräldrar samtidigt som Kevin cyklade. Och gud, nu känner jag mig helt förstörd i hela kroppen, det känns att jag har foglossning då jag får otroliga kramper i bäckenet och i blygdbenet. Aj säger jag bara. Underbart med ungar förvisso, men vägen dit är inte lika underbar.
Folk som sett mig under graviditeten påstår att jag blivit mindre nu och inte alls är lika tjock som jag var i början. Skönt att de ser det så, då jag ser mig själv som en flodhäst när jag ser mig i spegeln.Inga kläder passar, ingen frissyr blir bra och tonårsfinnarna från alla gravidhormoner placerar sig på underbara platser i ansiktet. Just nu har jag ett kastmärke mellan båda ögonen. Någon som vet om jag är rik eller fattig som indier då?
Man måste älska att vara gravid alltså.
sv: ah samma här! ;))
allt bra med dig?