Jag avskyr när det händer... När jag vaknar en halvtimme innan klockan ringer. När jag ligger och räknar ned minuterna innan vi ska gå upp. Speciellt när jag somnade närmare halv ett och har sovit som en påse nötter.
Men det är bara att gilla läget.
Men det är bara att gilla läget.
Inte nog med det så håller jag på att bli förkyld också. Plus att jag hade närmare tjugo sammandragningar i rad igår kväll, och vaknade med sammandragning i morse. Sammandragningarna börjar smärta i ländryggen för tillfället. Jag hoppas det bara är uppvärmning inför vad som komma skall. För jag är fast besluten om att låta henne ligga där inne till i början av januari.
Min fina mamma ringde mig igår kväll, direkt efter jag publicerat mitt sista inlägg och jag höll på att dö av skratt tack vare min gullemamma.
Jag: "Hallå!"
Min yrvakna mamma: "Hej..."
Jag: "Men vad är det? Vad gör du?"
Mamma: "Jag Sover! Klockan är halv tio!"
Jag: "Men varför ringer du mig för då?"
Mamma: "För jag hade ett missat samtal av dig!"
Jag: "Ja, jag ringde dig vid tolv på dagen idag, somna om nu mamma!"
hahahaha, snacka om att vara yrvaken;) kram