Bebis närmar sig äntligen fixering. Den har borrat sig ner betydligt längre ner än förra gången jag var hos barnmorskan och hon kunde endast rucka lite på huvudet fortfarande. Underbart. Min vikt har av någon underlig anledning gått ner från 69,9 till 66,7. Mysko. Jag som fortfarande äter som en valross och rör mig minimalt, haha. Men det är bara att tacka och ta emot - hellre mindre än mer vikt, inte för att jag bryr mig egentligen. Mitt järnvärde har sjunkit markant det också. Från 117 till 107 - så nu måste jag tvinga mig själv att äta järntabletterna trots att jag inte tål dem jävlarna. Usch. Alltså, jag är allergisk mot dem, på riktigt - hur det nu kan komma sig.
Hjärtljuden lät bra. Mag-måttet var bra. Förkylningen var bra och ingenting att oroa sig för. Min farfar var extremt bra som körde ner mig till sjukhuset så jag slapp gå i snömodden. Älskade farfar. Så ja, nu är det egentligen bara att vänta. Förhoppningsvis kommer jag inte tillbaka till nästa tid på mödravården som är den tjugoförsta december nu. Och kommer jag tillbaka så ska det baskemig vara med en bebis i famnen, haha.
Nu tycker jag din bebis ska komma :) Alltså är inte det konstigt att alla mår så dåligt av järntabletter, borde de inte kunna komma på något bättre sätt att få i sig järn.