Att vara mamma och vän.
publicerat i
Vill du bli ung förälder, klicka här!;
Men när jag blev gravid så fanns det nästan inga vänner kvar. Nästan ingen. Dom som fanns där var verkligen guldkornen. Dom som jag visste skulle stötta mig.
När jag var gravid och precis nyförlöst så hade jag skapat mig nya kontakter på "ungar med ungar", en ung mamma-grupp som finns i nynäs. Men idag kräks jag på att hänga med mina "föräldravänner".
Man behöver verkligen ha vänner som inte talar om barn 24/7. Man behöver ha vänner som man kan snacka "normala" problem med. För när jag inte är "mamma" så är jag fortfarande Denise. Eller, ärligt talat så är jag alltid Denise. När jag är med mina vänner så är jag bara mamma när den lilla killen kräver min uppmärksamhet.
Man förändras inte för att man har ett barn.
Det som förändras är eran syn på mig.
Förstår dig, för känner SÅ igen mig. Jag var visserligen 19 när jag blev gravid men ändå. Jag hade vänner umgicks med dem och gjorde roliga saker, så blev jag gravid och nästan alla drog. Man blev verkligen "ensam", och jag är som du "mamma" men fortfarande "madde". Sen för runt 2 år sedan började mina "vänner" skaffa barn, de som inte varit så intresserade innan dom var då 25-26 och helt plötsligt så vill de träffas, känns så skumt på något vis. De har inte talat med mig på 5-6 år och vips vill de ses. Skillnaden nu och då är ju att man själv blivit "äldre" men man har också ett "stort" barn. Min son tycker inte bebisar och småbarn är roliga, visst söta att se på men inte att leka med. Jag har fått skaffa nya vänner genom mina studier, vänner som ofta påpekar att jag inte är en "typisk" mamma eftersom jag fortfarande vill göra kul saker och inte babblar om mitt barn hela tiden. Jag älskar min son, men vet hur fruktansvärt tråkigt det är för personer utan barn att diskutera barn och hur tråkigt det är för mig med en sjuåring (fyller åtta) att diskutera bebisar. :-p