Här är Louise. Kevins gudmor och min bästa kompis sedan blöj-åldern. Vi har upplevt allt tillsammans. Nåväl. Nästan allt. Nej, allt förresten. Nu bor hon inte i Sverige längre. Sedan två år tillbaka så är hon bosatt i Australien. Och som det känns nu kommer hon fortsätta bo där i några år till. Det känns förjävligt. Att samtala över skype är inte samma sak som att snacka eye-to-eye, ni vet. Man vill säga så mycket men orden finns inte där när man vill ha dom. IRL så kommer allt mer naturligt.
Jag saknar henne så det gör ont i bland. Det finns ingen som bryr sig om mig lika mycket som hon gör. Och det finns ingen jag bryr mig om så mycket som henne. Okej, där ljög jag. Men hon kommer på en klar delad tredjeplats med fler av dem jag älskar djupt.
Louise är den syster jag aldrig fick. Okej, ärligt talat så har jag två systrar. Men med arton och tjugotvå års åldersskillnad så kan jag inte påstå att vi har fått världens bästa kontakt som systrar. Ärligt talat har vi ingen kontakt alls idag, annat än sporadisk äcklig facebook-kontakt. Men Louise fanns där. I lika stort behov av en syster som jag var. Och sen den dagen så har vi följt varandras liv och jag är nästan säker på att vi vet precis allt om varandra.
- Kom hem nu, okej?
Jag älskar dig! Du är världens finaste. Jag kommer och hälsar på snart och då kommer vi umgås så mycket det bara går <3