Han var dock tvungen att gå hem ganska snabbt för att äta middag hemma. Men han skulle komma tillbaka igen imorgon och leka med Lego med Kevin. Så skönt att Kevin har någon, ni anar inte vilken sten som lättar från mitt hjärta när jag vet att han har någon att leka med utomhus. För bara en månad sen så vägrade han gå ut själv för att det är så tråkigt, vilket jag förstår. Har man ingen att leka med så går tiden sakta. Speciellt när vi brukar tvinga honom att vara ute och leka i en timma per dag.
Men nu ser man knappt röken av Kevin. Och det känns fantastiskt.
Varje dag när vi kommer hem frågar Kevin om han får gå ut på en gång.
Snacka om förändring eller framsteg.
Du är min superhjälte älskling!
Okej!
sv: följer dig nu!:)
Kram!