Får den 30-åriga "vuxna" mamman höra samma sak? "Du förstör hela din karriär på att skaffa barn". Nej, jag tror inte jag vet en enda mamma i sena tjugo, eller trettioårsåldern som fått höra dessa ord.
Jag har aldrig sett Kevin som någonting som har gjort att jag har förlorat något, eller offrat något speciellt för. Däremot kan jag offra hela mitt liv åt honom - och att känna så för en människa som är ens eget kött och blod känns så jävla underbart.
Istället för att förlora ungdomen så har jag någon som får dela den med mig - och det är någonting som alla inte får.



Är det verkligen någon som tror jag ångrar mitt beslut?
sv: tusen tack!! :) puss