Men vad händer när man inte är världens bästa mamma längre. Det handlar nog mest om de krav du ställer dig själv som gör att du inte orkar vara mamma. Man MÅSTE inte vara världens bästa mamma hela tiden. Man måste inte kräva att frukosten är uppäten innan åtta på lördagsmorgonen för att rutinerna ska ligga i fas. Man behöver inte vara påklädd och klar, redo att gå till lekparken till klockan nio. Låt ungen vara Taikonunge en dag och slippa klä på sig och springa runt i kallingar eller trosor om den vill det. Dom är bara barn en gång, och det är lätt att vi som vuxna glömmer bort det.
Hur var vi när vi var små egentligen?
Sprang vi inte runt halvnäck någon gång?
Var vi verkligen tvungna att gå ut i dåligt väder?
Och tvingade verkligen våra föräldrar oss att vi skulle äta upp maten varje gång?
Du är inte världens sämsta mamma för att du inte orkar stå vid spisen en dag.
Eller för att du inte orkar städa eller diska eller hänga tvätt.
Om du skulle ta en sovmorgon så är du säkert värd den.
Istället för att du ser ner på allt du inte gör, så försök uppskatta det lilla du orkar med på en dålig dag.
Det händer absolut ingenting om du inte är världens bästa mamma varje dag.
Det är ingenting dom minns när dom blir stora i alla fall.
SV: hihi, tack! :D
kram!