Låg i ett varmt bad och skulle för en gångs skull raka mina kärringben som har varit täckta med hår hela hösten fram tills idag. Anledningen till att jag inte rakat dem tidigare är enkel. DET GÅR FAN INTE.
Eller själva rakningen går väl på känn och måfå, det känns för tillfället som jag går på cellgifter, för här och där är det fläckvist med hår... Jag som inte är ett dugg vig i vanliga fall är verkligen inte vig nu med en mage ivägen och det fick jag känna av idag när jag pågrund av bristande kännedom av min nya kroppsstorlek skar ett hack på baksidan av låret med rakbladet. Otroligt skönt. Jag är lite suicidbenägen av mig...
Så mina planer på att gå i kortkort gick i stöpet nu, typiskt. Vädret som är perfekt för att gå i en kortkort klänning...
Eller själva rakningen går väl på känn och måfå, det känns för tillfället som jag går på cellgifter, för här och där är det fläckvist med hår... Jag som inte är ett dugg vig i vanliga fall är verkligen inte vig nu med en mage ivägen och det fick jag känna av idag när jag pågrund av bristande kännedom av min nya kroppsstorlek skar ett hack på baksidan av låret med rakbladet. Otroligt skönt. Jag är lite suicidbenägen av mig...
Så mina planer på att gå i kortkort gick i stöpet nu, typiskt. Vädret som är perfekt för att gå i en kortkort klänning...
HAH... Förlåt om jag skrattar. Men det är precis likadant här. När jag väl ska ge mig på dom rackarns ludna benen måste jag twista och böja mig på dom konstigaste visen som inte alltid går så bra och resultatet blir skärsår lite här och där. Det känns som att man får vila benen en månad och sedan kan man väl köra den där grovbehandligen (försöka) en gång i månaden eller nåt. Framtills förlossningen då. Det får gå, på något vis. Trots att det inte är särskilt roligt att gå omkring med hår på benen när man är van att raka dom varannan dag - typ. :p Det är inte lätt inte.