http://familyportrait.blogg.se/

Idag är jag enormt lättretlig. Jag har ingen aning om vad det beror på annat än att humörförändringen kom nu på eftermiddagen och alla mina "hålla eftersysslor" har fått bli lidande då jag inte gjort ett smack på hela dagen, annat än att gå ut i regnet och hämtat hem Kevin från skolan. Det spöregnade givetvis när jag gick dit och hade slutat helt när jag gick hem. F a n.

Kevin sprang före mig på hemvägen. Jag sa åt honom att han fick springa hela vägen hem själv OM han kollade ordentligt över vägen (då vi bor vid en väldigt trafikerad väg). Han blev superivrig över att få gå hem själv att han troligtvis tog sig hem på rekordtid. Jag som hönsmamma blev givetvis otroligt nervös när jag såg honom gå över vägen själv. Men han klarade av detta galant och kollade ordentligt till både höger och vänster, tackade bilarna som stannade och promenerade över. Jag inser att det är dags att börja släppa några tyglar om grabben och låta honom bli lite självständig. Han fyller ju trots allt sju i februari och jag har inga minnen om att mina föräldrar hela tiden hjälpte mig över vägen som barn. Jag vill istället minnas att jag bara var åtta när jag gick till skolan själv, och det var en betydligt längre promenadväg än vad Kevin har nu. Vi bor ju bara ca hundra meter från skolan... om ens det.