http://familyportrait.blogg.se/

Hur jag känner mig:
Som jag sa tidigare idag till min arbetskamrat så ångrar jag redan mitt beslut om tio ungar innan jag är klar med barnafödandet. Jag tar nog tillbaka allt som har med fler barn än tre att göra. Så max ett barn till i framtiden. Mest för att jag inte vill att den här ska växa upp utan något syskon som är jämngammal. Halsbrännan, och sömnbristen tar över mitt liv just nu tillsammans med en förminskad kissblåsa för tillfället. Foglossningen som man trodde hade nått sin smärtgräns har gång efter gång bevisat hur fel jag haft och gett mig käftsmäll på käftsmäll. Eller mer en hård spark mellan benen sammanfattar nog smärtan bättre. Förvärkarna har också börjat sätta in vilket inte alltid är så bekvämt som man kan tänkas tro. Med Kevin hade jag inte några av de ovanstående problemen, alls. Min vikt ligger för övrigt på ganska precis 70 kilo också, vilket är det mesta jag vägt i hela mitt liv. Feels good? Don't think so.

Bebis:

Det märks att det är ont om plats i magen nu. Fötterna och knäna är näst intill det enda som rör sig fritt i magen och det känns tyngre att andas. Ännu en vecka går vi in i och det närmar sig äntligen sitt slutmål. Hickningar är det enda damen verkar roa sig med i magen om man bortser från att sparka mig när jag är ute på promenad så jag nästan kissar på mig. Hon är fortfarande en envis brud som gärna stoppar upp benen under revbenen på mig och som vägrar ta bort dem så länge hon inte får besluta sig för det själv eller om inte pappa kommer till undsättning med sin basröst och skrämmer livet ur henne så hon kryper tillbaka in i sin tygga livmoder! Det sägs att de sover 95% av tiden i magen just nu men detta kan jag absolut inte tänka mig stämmer. Hon är nog en av de barn som enbart sover bort 5% av det vakna dygnet. Hon är alltid vaken när jag sover vilket börjar bli smått frustrerande just nu...