Här ligger jag och gråter som ett spädbarn.
Jag tänkte att jag skulle ha besparat er äckelfaktorn av det här inlägget. Men för tillfället är det de enda jag kan skriva om då det inte händer så mycket annat i mitt liv.
Jag tänkte att jag skulle ha besparat er äckelfaktorn av det här inlägget. Men för tillfället är det de enda jag kan skriva om då det inte händer så mycket annat i mitt liv.
Efter mödravården så tog vi oss en fika på ett café i centrum. Jag åt en jätteliten bakelse som kom upp sekunden vi kom hem. (nu i efterhand så känner jag att det var tur att jag i alla fall hann hem till toaletten). Jag kräktes tills dess att jag inte hade något mer att göra mig av med.
Efter middagen så kom det igen. Den här bekanta känslan av att kräkas om och om igen. Så där låg jag som ett kolli över toalettstolen och kräktes ut allt min kropp förmådde.
Nu i natt vaknade jag av världens illamåendekänsla. Jag har svalt och svalt och andats långsamt i hopp om att det skulle passera. Jag-orkar-inte-mer-nu. Men nej. Istället börjar jag förtvivlat att gråta över att jag inte kan sova och inser att jag ska upp om bara några timmar med allt för lite sömn och börjar hosta av frustrationen.
Och då står faktumet redan klart.
Jag går in och spyr. Givetvis spyr jag upp allt jag ätit under kvällen, vilket inte var någonting.
LUFT.
LUFT.
Så någon blandning mellan en svidande hals och smärta i lungorna ligger jag och försöker härda ut just nu.
Klockan är mitt i natten och här ligger jag och gråter som ett spädbarn för att jag inte kan förmå mig att somna.
JAG KÄNNER MIG SÅ VUXEN FÖR TILLFÄLLET.
Nä fy stackare, e det magsjuka lr graviditeten. Kramar