... som mamma ska man alltid ha koll på allting. Är någonting borta så förväntar sig alla att jag ska vara den som har koll på var saken befinner sig. Och oftast är det så, oftast vet jag om var saker och ting är men orkar inte lägga energi på att berätta det förrän personen som frågat ansträngt sig lite själv först och försökt leta.
Som Kevin, dag ut och dag in lägger han sin tandkrämstub i soffan i vardagsrummet på mornarna och jag - ja, jag har slutat att lägga den på sin rätta plats i tron (hopp) om att den finner sin väg tillbaka till sin rätta plats om jag slutar rätta till alla små misstag (latmaskbeteenden) han utför. Och varje dag ställer han frågan; "Mamma, var är tandkrämen?".
"Ja, om den inte fått ben sedan sist så är den precis där du la den i morse..."
Som Kevin, dag ut och dag in lägger han sin tandkrämstub i soffan i vardagsrummet på mornarna och jag - ja, jag har slutat att lägga den på sin rätta plats i tron (hopp) om att den finner sin väg tillbaka till sin rätta plats om jag slutar rätta till alla små misstag (latmaskbeteenden) han utför. Och varje dag ställer han frågan; "Mamma, var är tandkrämen?".
"Ja, om den inte fått ben sedan sist så är den precis där du la den i morse..."
Men ibland behöver även vi mammor hjälp att hitta saker. Som - för några veckor sedan köpte jag upp mig på fyrtio klädnypor i olika färger varav jag har typ femton kvar? Och jag ställer frågan till Andreas;
"Var har mina klädnypor tagit vägen?!"
"Dom på tvätthänget?"
"Nej? Dom som ligger i min stumplåda?!"
"Ungarna har lekt med dem!"
"Jaha?"
"Var har mina klädnypor tagit vägen?!"
"Dom på tvätthänget?"
"Nej? Dom som ligger i min stumplåda?!"
"Ungarna har lekt med dem!"
"Jaha?"
"Ja?"
Klart att vi låter ungarna leka med klädnyporna och slarva bort dem utan att de får en tillsägning.
Givetvis..!
Men det är den hjälpen vi mammor får när vi frågar någonting.
Man ska bara veta allt som mamma...
