Ibland känns det som jag är ensam i världen med mina tankar. Jag menar, min hjärna fungerar uppenbarligen inte som andras. Eller så är det precis det den gör... upp till bevis nu då ni gärna får kommentera om ni tänker lika dant som mig, eller om ni har liknande tankar...
Låt mig börja med när jag spelar The Sims, några timmar för länge än vad rekommendationerna säger. Efter ett tag börjar jag tro att jag styrs av någon högre makt, någon som tvingar mig välja vissa saker, någon som tvingar mig på toaletten, tvingar mig lukta illa och duscha och äta när jag behöver. Under tiden som jag har mina The-Sims intervaller så brukar jag trotsa alla mina behov i tron om att "personen som styr mig" ska tröttna och inse att jag är världens sämsta Sim.
När jag är ute och går och någon går strax bakom mig så brukar jag tänka extra noga på hur jag går och försöker sätta mig in i hur personen bakom mig, ser mig. Detta resulterar oftast i att jag antingen vrickar foten för att jag tänker för mycket på min gång eller att mina fötter tillslut inte orkar bära mig för att jag tänker förmycket på hur det ser ut. Det är helt sant. Ibland bär min kropp inte mig helt enkelt....
En annan sak jag gör är, när jag läser en bok, följer en serie eller ser en film - är att jag lätt får in huvudrollsinnehavaren i mitt huvud. Som nu. Merdith Grey - hon bor i mitt huvud. Jag tänker Merdith. Jag andas Merdith. Jag tror jag är Merdith....
... detta borde dock räknas som Schizofreni.
Jag är nog lite Schizofren trots allt.
Jag är nog lite Schizofren trots allt.
Min schizofrena sida kan uppenbarligen inte stava till said heller... I NEVER SAID I WAS NORMAL.
Jag vet vad sad betyder, tro mig.
Låter som ett roligt tidsfördriv att tänka sig in i andras vardag! =)