Winnerbäck sprutar ut i högtalarna tillsammans med Miss Li som bildar världens bästa duett de två mellan. Jag har varit vaken sedan halv nio. Kors i taket - jag fick sovmorgon, typ. Jag somnade väl inte in ordentligt förrän vid tretiden i natt. Så jag förtjänade den. Kevin placerade sig direkt vid datorn så jag kunde sova vidare nämligen. Jag låg dock och drog mig i tio minuter efter han gått upp innan jag gav upp min förhoppning om sovmorgon.
Jag-kan-inte-koppla-av.
Jag-kan-inte-koppla-av.
Nu sitter jag och planerar var jag ska börja städa. Denna städning tycks nämligen aldrig avslutas. Det finns så mycket som tillkommer varje dag - och det gör mig galen av frustration.
Jag föredrar att spendera min vakna lediga tid med annat...
Jag går in i en ny vecka idag. Vi kan kalla den veckan för tjugosex.
Är det bara jag - eller går tiden overkligt fort.
Om bara några månader har vi en ny familjemedlem här hemma. En ny individ att lära känna. En ny att få pussa på och glädjas över. Overkligt var ordet som faktiskt är passande i detta sammanhang. Jag har inte riktigt tagit in att det som sparkar i magen faktiskt kommer leva med oss resten av livet. Det är både skrämmande och förväntansfullt, givetvis. Jag älskar varje minut trots att det är en skräckblandad förtjusning. Det är svårt att förklara.
Min största oro är om jag verkligen kan dela mitt hjärta med ännu en individ. Det känns som hjärtat inte har plats för fler...
En till bara. En till kan jag släppa in i mitt liv. En till själsfrände.
Tack så jätte mycket. Tack för att du frågar, jag mår jätte bra! Va gullig liten son du har, och grattis till din lilla prinsessa ni väntar in :D