Konsten att svimma.

publicerat i Denise, Sjukdomar;
Hela helgen har jag varit småkrasslig och i söndags bröt det ut ordentligt med hosta, feber och en slemmig och snorig hals och näsa. På natten till måndagen låg jag och skakade och försökte ta mig under Andreas hud för att värma mig varav han blev sur över att jag brände honom, så framåt fem på morgonen till måndag så la jag mig i soffan tillsammans med Julie innan jag somnade om igen fram till åtta.

Hela dagen igår gick febern upp och ner mellan 38 och 40 grader och jag låg konstant med ett eller två täcken eller låg i ett bad flera gånger under dagen. Andreas var så himla söt och sprang iväg till affären flera gånger, passade upp på barnen och serverade mig allt jag ville ha hela dagen. I natt vid tvåtiden kände jag mig lite halvskum i kroppen och skulle upp och kissa. Jag minns att jag kom bort till toaletten och minns att när jag satt på toan lutade huvudet mot handfatet, jag minns också att jag tänkte att jag troligtvis inte skulle orka gå tillbaka till sängen och tänkte "hoppas att Andreas kan ta hand om Julie när hon vaknar...". Därefter är allt svart och några minuter senare vaknade jag på golvet.
 
Imorse när Andreas vaknade så sa jag att jag trodde att jag svimmade inatt.
"Ja, det lät som en duns i badrummet, men jag tänkte att du säkert var okej och några minuter senare så spolade du och kom in och la dig.."

Haha. Och inte nog med det. Efter svimningsattacken så var jag helt feberfri.

Otroligt mysko. Och idag är jag sjukt pigg, vaknade vid fem imorse med världens energi och kunde ta med Kevin till skolan.

Nu känns slemhostan och snoret i näsan ganska lindrigt mot det jag gått igenom i helgen. Så jag kan nästan friskförklara mig själv nu.

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Nina:

Gud vad läskigt! Hoppas du mår bättre nu.

2:a kommentar, skriven , av Sandra:

Oj, det lät riktigt läskigt! ;o Vi båda har åkt på en rejäl förkylning alltså, tur nog har jag inte behövt svimma. Förkylningen har dessvärre fortfarande inte helt gått över än - två veckor senare.

Hoppas allt är bra med dig nu! :) Märker att vi båda två har blivit ganska precis lika dåliga på att uppdatera bloggarna och kommentera varandras. Haha! Men det blir väl så med en liten att ta hand om.

Kram på dig!!

Kommentera inlägget här :