Jag har aldrig sett en enda starwars film i mitt liv förrän jag träffade min sambo. Jag har försökt se den första, eller den sista. Eller i vilken jävla ordning man nu ser alla filmerna i. Men jag har aldrig fastnat och har stängt av efter endast några minuter.
Men nu de senaste veckorna så har jag sett två. De två senaste i modern tappning, och dem måste jag ändå erkänna att jag gillade. Så det kanske är dags att börja från slutet och se alla i ett svep. Den sista filmen som gått vågade jag nämligen även se på bio tidigare nu i veckan när vi bjöd ut oss själva på date.
Hans systerdotter kom över och passade barnen medan vi drog ut. Vi hade hela biosalongen för oss själva. Det var hur mysigt som helst. Varje gång vi får tillfälle att göra något tillsammans bara vi två så känns det som jag blir förälskad på nytt. Den här spänningen, nervositeten och all kärlek jag känner för honom bubblar liksom över.
Sjukt löjligt formulerat, i know.
Men jag har aldrig känt så här tidigare.
Det är inte vem som helst som kan få mig intresserad av en film så som star wars. Det är inte vem som helst som kan få mitt hjärta att slå dubbla slag.
Men han har lyckats - och gör det fortfarande.
