Ett öppet brev till min syster.

publicerat i Vill du bli ung förälder, klicka här!;

Jag har två systrar. Den ena är min pappas dotter. Den andra är min mammas dotter. Och tjugo år senare kom jag till världen. 


När jag var femton blev jag gravid. På den här tiden fanns MSN på varje dator i varenda hem. Jag hade min ena syster i chatrutan, redo att säga som det var - att jag var gravid. 

Minuterna gick, och jag såg hur hon formulerade ett svar. Ett svar som fått mig att sätta i halsen många gånger. "Gör abort! Jag ska anmäla dig till socialstyrelsen om du behåller ditt barn i magen." 

Jag, femton år gammal. Hon, 40 och fyrabarnsmamma. 

Åren gick och vi hade otroligt sporadisk kontakt. Ingen anmälan från soc kom från hennes sida, tack och lov. Men oron att hon skulle få för sig att anmäla mig låg kvar. När min son var närmare tre år så fick dem träffa honom för första gången. Mina syskonbarn flockades runt honom och tittade snopet när en av dem utbrister "men han ser ju helt normal ut?". 

Jag, som var runt sjutton, arton för tillfället log och frågade undrande varför han inte skulle se normal ut. 
"Men mamma säger att alla som får barn så ung som du är bara får utvecklingsstörda barn." 

Mitt hjärta gick itu än en gång. Hur hade hon mage att säga så om min son. Jag valde att bita mig i tungan och att svälja min stolthet och fortsätta försöka på en fortsatt kontakt. 

Men åren har gått. Hon har sagt upp kontakten med min mamma. Skrivit ett meddelande till min sons pappa nu innan jul om hur han är anledningen till att hon och jag inte har kontakt med varandra längre. Hon har aldrig, och kommer aldrig få träffa min dotter. Det här är en människa som stått mig så nära en gång i tiden men som blivit en total främling för mig. 

Bör det tilläggas att min mamma var femton när min syster kom till livet. Och bör det tilläggas att hon troligtvis ser sig själv som vanskapt med tanke på att femtonåriga mödrar inte kan få friska barn? 

Blod är inte alltid starkast.
Tack för att du stöttade mig en gång i tiden. Men jag har gjort mitt val, och du finns inte med i mitt liv längre. Det känns som vi blev främlingar för varandra redan för 11 år sedan. 

Det här är ett öppet brev till dig, du falska, manipulativa människa. 

Idag har jag bara en syster. Ingen som jag har så nära kontakt med som jag skulle vilja. Men hon är en förebild och någon jag ser upp till och som jag vill efterlikna. Hennes hjärta är lika stort som hennes sjuka humor och jag är så otroligt tacksam att hon finns i mitt liv, bland mina sociala medier. 

Det var en liten förkortad version av vad som hänt nyligen och för ett tag tillbaka. Men det som göms i snö, kommer upp i tö. 

Med det vill jag väl ha sagt, tänk på vad ni säger så det inte slår tillbaka mot er. 

Kommentera inlägget här :