19.

publicerat i Denise;
Grattis till mig.

Jag tänkte bara skriva och säga att jag lever, än så länge - trots att nattpromenaden kanske inte var lika rolig psykiskt som mina fötter tyckte att det var fysiskt! Men hur som helst, jag kom hem välbehållen och fick sällis i telefonen och en skitkul kväll med mina tjejor som tillslut blev filmkväll hemma hos en killkompis till Alex. Anyway, i morgon blir det kalas troligtvis, så det är bäst att vara i säng innan det ljusnar då kommer jag bara få panikångest, fan!

Så, "Jag må jag leva i (i alla fall) se-extio- år till!"

Puss&Kram.

Hemma först nu.

publicerat i Denise;

Nu är jag hemma från Malin. Jag tänker inte lägga in några bilder nu för då lär jag få sitta här hela natten. Hur som helst så blev det kubbspel idag tillsammans med the guys, Malin, Louise och alla barnen. Vi hade det riktigt mysigt. Sen framåt kvällen så blev det filmtittande. (Dock sista gången som killarna väljer film!) Vi pinade oss igenom flera halva filmer tills jag nu för en stund sedan tyckte att det fick vara nog med filmtittande. Då valde jag att ta sällskap hem med Malins svägerska (världens pratkvarn), och jag som var trött för fyrtio minuter sedan ligger praktiskt taget och sover nu med huvudet nedstoppat i mina händer. Jag är trött, trött, trött.

Så nu får det vara nog.
Puss&Kram.
Godnatt!

Morgondagens planer.

publicerat i Denise;

Så som det ser ut nu så har jag lust att:

  • Slipa klart mitt bord.
  • Ut och cykla/åka inlines eller springa en runda.
  • Ringa till nynäs el (för andra dagen i rad)
  • Ringa min syster efter klockan två.
  • Leka med Malin som alltid.
  • Börja slipa på min byrå om jag har tid och hinner.
  • Kolla in vad jag har och inte har i garaget så att jag kan skriva en lista.

Ungefär detta ska jag hinna med i morgon. Suck och stön. Egentligen är det ganska skönt om man kan få det gjort. Men det hade varit ännu skönare om sakerna hade gjort sig själva... (säger en som är van vid att få allting serverat) Okej, kanske inte allt då...

Fan vad jag hatar...

publicerat i Denise;
  • Mopedister som åker i hundratjugo och inte har någon respekt för huvud taget.
  • Folk som man känner som tittar ned i backen när man försöker få ögonkontakt för att hälsa.
  • Den här våren/sommaren som ändrar temperatur hela tiden.
  • Korta skoldagar för att man inte har någonting att göra hemma; annat än att känna sig ivägen.
  • Insekter. Varför ska dem alltid komma fram när man vill sitta ute och ta det lugnt.
  • Läxor. Dem åker ner i väskan men kommer aldrig upp ur väskan - egentligen vad är dem bra för?
  • Att saker man behöver står inlåsta hos någon annan...
  • Den hårda klumpen i magen som gör så förbannat ont och inte vill släppa.


Nåväl. Det får nog räcka för idag tror jag. Jag orkar inte vara mer negativ än vad jag är just nu.
Snart är det nog middag. Jag kan behöva äta något gott, tror jag. Jag har bara levt på frukost och min mage pallar inte att leva på så lite. Men men...

Ibland är det kul att vara jag.

publicerat i Denise;
Och ibland har man sina dåliga dagar.
Idag var en mitt i mellan dag - när jag var på pizzerian med Amna.
VARNING FÖR EGOBILDER

   
Lite galet, lite sött, lite jag.

Godmorgon tisdag.

publicerat i Denise;
I natt var en mindre rolig natt. Jag somnade kanske runt elva och vaknade runt halv ett när Kevin skrek. Anledningen till att han skrek var att Ronnie stod och bytte blöja på honom. Jag sneglade på klockan och jag var helt hundra på att den var halv sex på morgonen. Varför jag inbillade mig det, vet jag inte. Jag såg också att Ronnie's dator och ljuset i vardagsrummet var tänt och på. Så det första jag säger är:
"Men du, ska inte du sova i natt för vi ska ju åka om två timmar!"
Ronnie som inte förstod ett smack av vad jag sa - svarade bestämt:
"Va?"
"Ja! Klockan är halv sex..."
Ronnie for bort till närmaste klocka för att försäkra sig om att han inte satt sin fot i en tidskapsel. Och ett tu tre, så insåg jag att klockan inte var mer än halv ett! Jag tog Kevin och gick in och försökte sova. Detta var då helt onödigt - för min mage hade bråkat ganska mycket. Så efter en timma så erkänner jag för mig själv att jag verkligen måste upp och få någonting i magen. Jag rycker till mig en yoghurt och en smörgås och går in och lägger mig i vardagsrummet. Jag hade skitont rent ut sagt.

Jag har fortfarande ont och jag vill att det ska gå över.

Nej - nu vaknade Kevin!
SKÅL!

Vi har skapat ett löfte.

publicerat i Denise;

För sju år sedan så lovade vi att vi skulle hålla kontakten via telefon när du flyttade. Det löftet bröts redan efter en månad. Ändå så har vi haft kontakten kvar. Ibland har jag saknat henne mer än innan. Ibland har jag saknat henne massor och jag har önskat att hon bodde kvar. Men alla önskningar kan inte ens tomten slå in. Jag fick helt enkelt leva med att ha henne på tjugo mils avstånd. Idag har vi inte träffat varandra på ett och ett halvt år men vi har ändå kontakten kvar. Ibland mer och ibland mindre. Idag lovade vi varandra det vi lovade varandra för sju år sedan. Att vi skall börja hålla kontakten bättre.

Jag behöver henne, jag älskar henne galet mycket.
Jag hoppas du vet det, Linnéa.
Du betyder massor för mig.

Du fick mitt hjärta för tio år sedan -
och jag har inte fått tillbaka det än.

Illamående.

publicerat i Denise;
Som vanligt när det börjar nalkas mot kvällen så blir jag illamående. Why. Mina tarmar tycks vända sig ut och in - och det är inte frivilligt genom att jag tittar på någonting som är motstötande. Nej, det är för att jag är sjuk. Men jag vill gärna ha någon typ av förklaring på vad det kan vara. Men så är det när man har kontrollbehov och vill veta allt. Men men. Nu är det kväll, innom loppet av två timmar så kommer jag att ligga helt utslagen med magont och kommer inte hålla ögonen öppna mer än fyrtiofem minuter efter första, riktiga magontet. Höga förhoppningar har man som vanligt. Min mamma tror att detta kan bero på att jag är stressad och orolig, dels över skolan och kanske även för framtiden. Jag har nämligen inte bara mig själv att tänka på, framtidsmässigt. Och för att jag skall kunna fokusera så mycket som möjligt på skolan så kommer mamma och pappa laga mat åt oss i familjen så att jag slipper tänka på det också. Det uppskattas till tusen. Jag kommer precis in från mor och far - jag och mamma har hjälpts åt med matten, så nu har jag äntligen lärt mig någonting nytt som jag inte kunde innan. En liten sten föll precis från mitt hjärta.


Min mamma är klok ibland, som oftast... nästan alltid.
Jag tror jag har ärvt det av henne!
SKÅL!

Samma tid, samma kanal.

publicerat i Denise;
Nu börjar jag känna av det som jag hade igår. Mindre kul med andra ord. Denna gången har jag även fått någon konstig känsla över mitt bröst. Så jag antar att det inte kommer ta så många minuter innan jag ligger platt fall och inte kan röra mig pg.a magsmärtor. Ni ser vad jag ser ljust på min söndag va. Jag känner mig som värsta spåkärringen som lätt som en plätt kan räkna ut hur jag skall må. Ha ha. Från och till tappar jag orken. Patetiskt nog så var jag tvungen att ta en snabb paus från mitt skrivande. Jag känner mig inte precis som arton längre - närmare, vända siffror!

Bäst att hoppa ned i ett bad så man får koppla av.

SKÅL!

Kärringknölen.

publicerat i Denise;
Jävla skit. Min armbåge är helt öm och röd. Varför? Jo för att jag har slagit i den förbannade kärringknölen och har jätte ont. Jag måste sitta med ena armen i en nittiogradersvinkel för att inte räta ut den. Gör jag det så får jag jätte ont. Aj. Men det är som sagt min vanliga tur - i oturen. Så jag skall väll inte klaga. Jag (skratta inte nu) slog nämligen i tvättmaskinsluckan och efter det gav jag upp. Så det ligger tvätt på tvättstället som måste hängas upp och tvätt kvar i maskinen som även det skall hängas upp. Och därefter var det meningen att jag skulle sätta igång en ny maskin. Men det blev ju som sagt som det blev. Jag måste ändå komma igång snart igen. Jag menar, hur länge kan en smärta hålla i sig...(?)

Nej. Nu börjar det även bli dags för mig och Kevin att äta en god lunch. För oss idag blir det korv med bröd och en god sallad till tror jag. Enkelt, snabbt och gott!

SKÅL!

Illamående.

publicerat i Denise;
Nu är jag så trött att jag håller på att spy. Jag mår skitdåligt. Och att man är i fel vecka gör inte saken lättare. Mensverk på köpet är inte det roligaste en ung kvinna kan gå igenom. En del av mig längtar tills jag kommer till klimakteriet. Eller nej - inte bara en del av mig, hela jag längtar dit. Å andra sidan så kanske det är lite för sent att skaffa barn efter femtio - så det är nog lika bra att avnjuta dessa perioder som man slösar tusenlappar på varje år. Jag kanske ska gå tillbaka till mina minipiller och slippa blödningar i flera år - å andra sidan så tror jag inte att det är så nyttigt för kroppen att vara utan menstrationen i flera år. Jag tror det blir vissa rubbningar i vårat system som inte är menat. Därför kanske det är lika bra att vara kvinna fullt ut - blöda och ha dessa härliga humörsvängningar som bara andra tar illa vid sig av. Jag menar - man menar ju ingenting illa för att man gnäller lite och är trött... Eller gör man det?

SKÅL!

Auramigrän.

publicerat i Denise;
När jag satt inne och nattade Kevin förut så fick jag någon form av auramigrän. Skitläskigt var det. Jag såg som vågor när jag tittade rakt fram - fast vågorna var placerade i nedre regionerna av ögats partier. Så fort jag tittade ned så försvann dem - och lika så tittade jag tillbaka på väggen och dem kom tillbaka. Läskigt. Hoppas jag inte kommer få lika allvarlig auramigrän som min mamma - hon som ser vattenfall och grejer - om jag nu kommer att få någon för huvud taget. Jag hoppas att det bara var en engångsföretelse. När vi sökte för migrän när jag gick i grundskolan så sa en huggabugga doktor att migränen skulle botas av persiskt svart the. Yea right. Det där the:et som jag fick som tips smakade som det luktade vilket inte var någon höjdare. Så jag kommer absolut inte söka för det mer.

SKÅL!

Sovande skönhet.

publicerat i Denise;
Nu sover Kevin. Ronnie ligger fortfarande ihopvikt i Kevins säng - kanske är lite osmart att lägga sig brevid honom i hans trånga utrymme? Nåväl. Jag satt inne hos Kevin fram till dess att min mage började göra konstiga ljud och läten - så då insåg jag att det var dags att ta någonting ur kylskåpet. Så jag har suttit och mumsat i mig lite yoghurt - ätit ett äpple och ska snart smocka i mig en citron. Smaskens. Lite salig blandning kanske ni kan tycka. Men det finns ingenting bättre. Lite sött - lite naturellt och mycket surt. En bra balans med andra ord.
Medan jag nattade Kevin så satt jag och läste trettio sidor från Gregorius. Det slog mig att jag måste få gå på teatern, no matter what. Jag ska gå på den. Dem får skaffa ett "icke mat" tema dag på jobbet om så skall behövas. Eller en "kocken är ledig" dag. Jag ska bara gå på den. Jag måste få se hur dem har skildrat den historien som jag nyligen läst. Det skulle betyda så otroligt mycket för mig. Snälla gode gud. Var god för en gång skull. Let me go.

Snart är det dags för sängen. Men än sluter jag inte mina ögon för det ovisa.
Än så länge är dem lika öppna som dörrarna till spybar.
SKÅL!

Allergisk reaktion.

publicerat i Denise;
Jag tror jag är allergisk mot att gå upp tidigt. Eller så är jag allergisk mot att somna sent och gå upp tidigt. Jag har haft både ett gäspningsmarathon och ett nysningsmarathon innom loppet av de fem minutrarna jag har hunnit vara vaken. Kevin som somnade redan vid strax efter sju sover fortfarande (i min säng). Han låg jätte konstigt i natt. Över på min sida med huvudet skulle han, och på Ronnies sida med benen. Det var inte lite han låg och tröck heller. Fy. Jag är helt utmattad efter att ha sovit alldeles för få timmar.

Just det! Igår fick Kevin sin remiss till sös. Skönt att få den på påsten nu i alla fall - och att vi ska dit redan på måndag känns jätte skönt. Inte en dag försent. Detta gör dock att jag missar nästan mer än halva våra teoretiska grundämnen, yttligare en vecka. Men i detta fall så måste jag erkänna att Kevins problem går före alla andras behov - inklusive mina. Så skolan får jag lägga åt sidan några dagar till. Jag är ju uppe idag - med en allergisk chock och allt, är jag inte?! 

Mina föräldrar kanske ska komma och äta på restaurangen idag. Det skulle vara roligt om dem kom - så att man får in några gäster!

Nej, what's up with today?
SKÅL!

Naw.

publicerat i Denise;
När jag var ute med Kevin idag på stan så stötte jag på min gamla svensklärare och hans familj. Och som vanligt när jag stöter på honom och hans små fina barn så växlar vi några ord som alltid. Han frågade mig hur det gick nu för tiden och om jag hade lång tid kvar i skolan - och hur det gick med jobb och så. Jag berättade som det var - att jag hade jobb och att jag hade ett år kvar i skolan innan jag kunde ge mig ut på arbetsmarknaden ordentligt. Jag har alltid tyckt om min gamla svensklärare av någon underlig anledning. Ingen underlig anledning direkt kanske - han var helt enkelt human, och hade väldigt bra åsikter kring allt som hade med livet att göra. Inte för att han viste någonting om mitt liv. Men innan vi skildes åt så viskade han;
"Du har väll inte gett upp sången, Denise?"
"Jo - för några år sedan."
"Neeeej, den går att träna upp igen, glöm inte det!"

Han hörde mig senast under julaftonsmorgonen i kyrkan 2004 tror jag...
Jag kanske ska uppta sången igen...?
SKÅL.

2 in 1.

publicerat i Denise;
I natt kunde jag nästan inte sova. Min näsa var täppt och jag nös som en tock. Jag hade huvudvärk som sträckte sig utmed tinningarna och hade kallsvettningar under större delen av natten. Jag vaknade dock lite piggare och lite gladare. Tog på Kevin lite kläder och gick över till mamma och pappa. Dem skulle ju passa honom medan jag var i haninge hos tandläkaren. Jag ringde även min lärare och Kevin's dagis och sa att det var sista gången för honom på lite mer än en vecka. Dem önskade oss en riktigt glad påsk!

När jag var över hos mamma och pappa så tog jag mig en mannagrynstalrik som mamma lagat till. Big NO NO. Jag kände redan innan att jag mådde lite småtaskigt i magen och borde inte alls ha stoppat någonting i munnen. Men hur som hellst så gjorde jag det och kände mig mer illa mående än innan. Jag gick ner till tåget och tog upp min bok. För några minuter kände jag mig bättre. Jag andades frisk luft och hade en god bok i handen. Tåget rullade in och jag valde helt fel vagn. Det luktade ANUS inne i den vagnen och jag som redan mådde som jag gjorde, mådde inte precis bättre när jag kom in i tåget. Jag kände hur jag blev grön i ansiktet. Men efter att ha hyperventilerat hela vägen in till segersäng så insåg jag att detta inte skulle fungera. Men i hemfosa kunde jag inte hoppa av. Det är dödstaden själv. Så jag åkte en hållplats till. For upp ur bänken, sparkade mig igenom ett par killar som satt och spelade PSP och sprang mot dörren. Jag kunde inte hålla mig mer - fyfan. Dörrarna öppnades och jag flög ut och kräktes alldeles utanför. Det snurrade i huvudet på mig och jag var tvungen att luta mig mot tågkuren och slappna av. Jag darrade som ett asplöv.

Turen var att precis i samma sekund så kom ett tåg i motsatt riktning som skulle köra mig hem. Hallelujah. Väl på tåget så somnade jag nästan av utmattning. Jag hade inget telefonnummer att ringa till min mamma heller - och hon fick ringa återbud till tandläkaren så fort jag kommit innanför dörren.

Så nu är jag magsjuk och förkyld. Two in one. Underbar start på påsklovet, hu?

Kanal 5.

publicerat i Denise;

Min tvtablå för dagen lyder:

  1. 19:30 - Vänner - vem vill missa världens skönaste gäng.
  2. 20:00 - Roomservice - Kolla in dem snygga kill... designerna.
  3. 21:55 - Fråga Olle - Ja. Behöver man säga mer.
  4. 22:25 - Playboy Mansion - Klockrent program.

Stjärnor.

publicerat i Denise;
Är det någon mer än jag som älskar stjärnor. Jag kan gå på hemvägen i tjugo minuter och bara stirra upp mot himlen. Jag vet, det må se skit fel ut ur en betraktares synvinkel. Men det är helt underbart skönt att gå och titta upp på miljoner saker som är helt främmande för mig själv, egentligen. Jag kommer på mig själv, som idag, då det känns som att jag går helt rakt och tittar upp mot stjärnorna. Bara det att jag snubblar till över trottoarkanten och flyger rätt ut i vägen, tack och lov för att det inte kommer någon bil i full fart. Okej, så där jätte normalt kanske det inte ser ut ändå. Folk som går förbi mig väljer att gå runt mig istället för att passera vid sidan av - det kan ju vara så att jag på en meter och femtiofem centimeter kan vara riktigt ruskigt läskig och råna någon. Bull shit. Men men. Det är upp till folk att tro det!

Å andra sidan så ska man vara på säkra sidan. Jag skulle i alla fall inte ha gått brevid någon som betedde sig som, jag vet inte vad!