http://familyportrait.blogg.se/

Nu är det måndag, vilket betyder att min krabba (bästa vän) och son kommer hem till mig om sex dagar. Helt sjukt va länge han har varit borta från mig. Ibland när jag tänker på honom så känns det som att någon tar ut hjärtat ur mig och trampar på det. Det gör så galet ont. Men snart, snart nu så kommer han hem till oss och allt blir som förrut.

 

I morse fick jag en "god nyhet" som tydligen, även det ingår i graviditetsbesvären. Urinvägsinfektion. Det räcker liksom inte med försämrat immunförsvar, ögoninflammation, förkylning och svampinfektioner, nu ska jag även dra på mig urinvägsinfektion också. Got to love my life. Ska dricka tranbärsjuice och se om det underlättar, tillsammans med en stor kanna vatten för att riktigt rena kroppen.

I värsta fall går jag till läkaren för en antibiotikakur, men jag vill inte äta medicin under min graviditet. Usch och fy. Samtidigt vill jag inte att någonting ska hända med den lilla.

 

Det är en vecka kvar nu (lite mer än en vecka) till Ultraljudet. Som jag längtar!

 

Vecka 18

Kroppen: Vid den här tiden gör man den första ultraljudsundersökningen. Ofta är det först nu som du på riktigt kan ta till dig att ett barn faktiskt är på väg. Ultraljud görs för att bättre veta när barnet kommer att födas. Barnmorskan visar hjärnhalvorna, magsäcken och det lilla hjärtat som slår snabba slag. Huvudet och lårets storlek mäts, med hjälp av dessa mätningar kan man på ett mer exakt sätt beräkna födelsedatumet. Man tittar även på läget på moderkakan.
Du vet nu, så exakt som man kan komma, när du är beräknad att föda. Det blir ändå bara en riktpunkt, du kan föda inom tre veckor före och två veckor efter detta datum utan att det räknas som onormalt. I regel är detta en period när du mår bra och trivs med din graviditet.

Fostret: Huvudet är cirka fyra centimeter i diameter, medan fötterna är cirka två centimeter långa. Fostret sväljer fostervattnet och kan till och med skilja mellan mammans intag av söt respektive besk föda. Om det är sött sväljer fostret mer vatten och om det är bittert så grimaserar det istället. Fostervattnet är naturligt sött och kroppen ser till att det innehåller rätt mängd av aminosyra, fettsyra, mjölksyra, citronsyra, salt, glukos, fruktos och sist men inte minst proteiner.

 

 

 

Bjuder på en bild på hur magen ser ut när jag är mer "vaken", tihi!

Jag är helt slut, helt förstörd, tihi.

I morse gick jag upp vid fem, efter att knappast ha sovit någonting under natten. Jag hade nämligen jobb inbokat och var tvungen att "öppna". Jobbade även ensam vilket gjorde att mitt psyke spökade lite extra. Blä. Men det var bara upp och leverera, städa alla hotellrum och göra alla servrum och avreserum. Nu är jag helt mör i kroppen och ligger utslagen i soffan efter en dryg halvtimmes sovpaus. Knasigt att jag inte kan förmå mig att koppla av längre nu när jag är trött. Men kroppen vill bara inte koppla av.

Måste snart upp och laga middag också. En tallrik yoghurt till lunch är inte att rekommendera, man håller sig inte mätt på det en längre stund i alla fall.

 

Det här gör mig lagom hungrig nu, wää!

Idag har jag galet mycket slem i halsen, hostar som en högfärdig östermalmsdam eller kanske mer som en kolpatient. Jag mår illa först nu och jag är i vecka ARTON. Mitt liv suger för tillfället. Jag får knappt på mig mina shorts i midjan heller. Som om att jag skulle gått upp i vikt, tihi.

 

Någon som vill byta liv med mig fram till vecka 38-40, anytime. Säg till bara.
(Min asfula solbränna på brösten ingår!)

 

Pensionärsvarning.

Sitter och lyssnar på Allsång på Grensen. Jag har blivit helt frälst i Norska och kan inte för något i världen finna ett finare språk. Jag har sagt till Andreas i flera dagar nu att jag vill flytta dit och få ett norsktalande barn. Han å andra sidan är inte lika munter över min flyttfrågan. Så något tal om Norge blir det nog inte, tråkmåns. Haha.

 

Kevin ringde hem igår och grattade Andreas på födelsedagen. Så galet sött av honom. Nu är det bara en och en halv vecka kvar till han kommer hem. Inte för att jag räknar eller så... (okej, där ljög jag kanske lite.)

I morgon är det Discoåkning på Nickstabadet på sena eftermiddagen, mellan 17 och 19. Ska bli spännande att se om det är många som åker då det endast kostar 60 kronor för två timmar (åk så mycket du vill), jag tänkte även passa på att åka några åk. Så barnsligt roligt.

Jag är så otroligt dålig på att ta bilder för tillfället, så här får ni några från min kära Vän Nettan, som jag var på promenad med i helgen. Läs mer om vårat äventyr genom att klicka på någon av bilderna!

 

 

Pratade med Kevin i söndags. Han verkade ha det bra hos pappa trots att han "inte gjort någonting" under hela tiden där. Eller så minndes han inte vad han hade gjort. Haha. Så länge jag fick några minuter med honom så var jag nöjd. Jag ringer nämligen honom varje söndag, som avtalat. Mest för att inte ringa och störa för mycket.

 

Han kommer i alla fall snart hem till mig igen, och gud vad jag ska krama sönder honom då.

 

Jag dör!

Det kliar på hela min kropp. Efter en skogspromenad i hopp om att finna fler kantareller (vi fann faktiskt två, hurra!) med Nettan, (http://nettanshemmahos.blogspot.se) och en promenad över ängar och nässelsnår (kan inte minnas att det såg ut så i våras när jag var där), så har jag nu plockat bort och stekt två söta fästingar. Tack och lov så hade dem inte hunnit suga sig fast helt.

 

Även om det blev en nitlott på svampen så fick vi en skön promenad, på säkert några kilometer i skogsterräng, lite bergsklättring och naturligt frisk luft fri från avgaser. Nu är jag trött, även om jag inte gjort så mycket idag så orkar jag inte med att påbörja något heller.

 

Andreas jobbar fortfarande men bör komma hem snart. I morgon blir det att fira gubben med tårta och ljus, typ - då han fyller 29. Massa mys ska vi ha, har jag bestämt.

Nu ska jag ställa mig framför en spegel och syna min rygg noga, då jag är helt bergsäker på att något äckligt kryper på den just precis nu.

Igår var en rolig dag. Typ.

 

För det första låg jag inne hela dagen för att jag har fått en förkylning som jag måste kurera mig ifrån. Och för det andra så är min ögoninflammation kvar. Men efter middagen, vid åtta drygt så beslutade jag mig i en reklampaus att ta lite småpengar och handla godis för, ni vet kanske vilka cravings man kan ha när man är gravid, får man inte saken NU så är man villig att döda något, eller någon för det.

 

Jag sprang i alla fall över till filmkedjan, en minut från vår dörr och handlade en liten godispåse och en liten burk cola till mig som sällskap under kvällen. En "tycka synd om sig själv" påse liksom, för Andreas sov ju bara (med all rätt).

 

När jag kommer tillbaka så har porten gått i lås. Mina nycklar är inne i lägenheten. Min mobil är inne i lägenheten. Allt jag mot förmodan skulle tänkas behöva är inne i lägenheten. Som längre byxor - då jag bara sprang över i shorts och t-shirt. Inte nog med att jag blev utelåst och behövde vänta på någon snäll granne som förhoppningsvis skulle komma så började det att regna också. Visserligen dugga. Men regn som regn.

 

Det kändes både taskigt och lönlöst att knacka på vårat sovrumsfönster, då det av en konstig anledning är placerat tre meter upp på husväggen. Och här var det upp till mig, den gravida dvärgen att på något sätt göra mig hörd och levande... nej du.

Efter något som kändes som tre timmar, men som bara visade sig vara fyrtiofem minuter utan att ha sett ett levande tecken hos varken grannarna eller någon snäll själ som var vaken så kom jag på den genigala idén att gå och känna på grannarnas port om den var låst. WIN! Den var öppen. Nu krävdes det bara att vindsgången, längst upp i huset skulle vara upplåst också för att jag skulle kunna ta mig hem utan att behöva störa någon granne.

WIN igen, dörren stod lite på glänt. Enda nackdelen var att vindslampan inte fungerade, så där gick jag och trevade, bland bråte och saker som stod i vindsgången, innan jag efter några skrämmande, uppjagade minuter fann vår dörr ut till vår trappuppgång. Lyckan var total. Jag kunde äntligen gå hem igen.

Håller på att somna sittandes. Usch, så himla trött är jag. Igår jobbade Andreas från elva till sju i morse, så jag sov som en kratta då jag beslutat mig för att bli mörkrädd på senare tid. Vid tio stack Andreas upp igen och drog till sitt andra jobb och kom hem vid halv fyra nu på eftermiddagen. Nu har vi bara legat och degat i sängen med en film och en skål chips mellan oss. Jag insåg att om jag somnar nu kommer jag absolut inte kunna sova ikväll. Jag kommer vara helt förstörd och vända om mitt dygn, vilket jag ska försöka undvika.

Måste laga middag också, men jag orkar verkligen inte. BLÄ.

Bjuder på en bild från Juni i år.

Min ögoninflammation har nu spridit sig till mitt andra öga samt bort till min stackars mamma. Så nu har hon också fått tagit del av min sjukdom, trots att vi inte spenderat allt för mycket tid ihop.

 

Idag sa jag hejdå till Louise som drar hem till Australien igen på lördag. Det känns inte som att jag har någon lust att dra med något tåg till hufvudstaden när mina ögon ser misshandlade ut av rodnaden. Det känns faktiskt så där. Även fast jag verkligen, verkligen vill dra dit så känns det som att massa oskyldiga människor kommer åka på min smitta.

Men förhoppningsvis så går det inte allt för lång tid mellan nu och nästa träff.

Ikväll ska vi fiska också. Känns måttligt kul när mina solglasögon är puts veck. Förstår verkligen inte var alla mina saker tagit vägen. Mitt headset försvann igår och idag är det mina solglasögon, trots att jag vet att jag hade med dem hem. Mysko. Men jag får kika om det finns några snygga, lagom dyra solglasögon någonstans.

 

Måste - dölja - mina - ögon!

Jag har fortfarande inflammationen i ögat, även om den inte är fullt lika kraftig som igår så hade jag ändå problem med att öppna ögonlocken i morse. Så det blir till att gömma sig bakom ett par solglasögon idag också. (Man ser ju faktiskt cool ut i det... fram till att solen går i moln alltså). Jag är i alla fall alldeles för uttråkad för att orka sitta hemma, men samtidigt bör jag inte vara bland folk heller då det smittar otroligt lätt. Så därför är jag troligtvis nere på nicksta idag också.

Där är det lagom mycket folk. Ingen man "hälsar" och "kramar om", plus att man kan tvätta sig ren då dem både har handfat och tvål i den lilla boden. Win.

 

Men vi får se om jag pallar. Annars kanske jag går runt här hemma och städar istället. För det behövs verkligen, det också.

 

Här sitter jag hela dagarna, typ. Sol får man på sig i alla fall. Me like.

 

Fick som sagt en redig ögoninflammation i natt. Men efter att ha baddat ögonen i massa vatten och tvättat rent med tvål, fått röda ögon pg.a tvålen mer än av inflammationen, döljt svullnaden under ett par solglasögon så gick jag iväg mot Andreas jobb. Där spenderade jag hela dagen i solen och njöt, pratade med massa trevligt folk och åt massa god mat.

Sen framåt halv fem så mötte jag upp mamma, gick hem till dem och förberedde en ordentlig middag i form av kött, potatissallad och goda grönsaker och massa cola! Så nu rullade jag hem, typ. Fick även med mig en liter jordgubbar hem, om inte mer. Så det ska jag sysselsätta mig med att äta när middagssvullnaden gått ner lite. Tihi.

Så härligt är det i alla fall att vi haft turen med sol hela dagen. Bara ynka moln idag, vilket ändå varit helt okej efter vad SMHI utfärdat... då det skulle vara stora tunga regnmoln. Men icke sa nicke - me like!

 

 

(Varning för stark bild)

Igår eftermiddag började mitt öga läcka en massa tårar. Men bara det ena ögat. Det rann konstant och vi var hemma hos en kompis till Andreas som tittade lite snett på mig, säkert i förundran kring om jag verkligen grät till designerprogrammet som visades på TV3. Igårkväll upptäckte jag att ögat blivit rödare än det andra och kunde då fastställa att jag fått någon typ av ögoninflammation.

 

Efter att jag bara sovit i en halvtimma så klistrades ögat fast av någon gegga som senare under natten stelnade och satt riktigt hårt. Jag lokaliserade mig in till badrummet med ett fungerande öga och baddade försiktigt det sjuka ögat med vatten till ögonlocket gick upp. Nu känns det som någon hällt salt i mitt öga varje gång jag blinkar, och den rosa rodnaden kring ögat har bara blivit starkare.

Det känns som jag får behandla det här i några dagar nu.
Hurra. Precis vad jag ville göra.

 

Jag har så otroligt knasiga drömmar nu för tiden. Jag kan inte minnas att jag hade såna här drömmar när jag väntade Kevin.

Hur som helst, i drömmen så ska jag föda. Vi var som i verkliga livet beräknade till den 21 december men barnet valde att komma ut redan i juli nu. Det var "normalstort" och skrek precis som ett normalfött barn. Enda kruxet var att det varken åt eller var vaket utan sov hela tiden. Dagarna gick och barnet fortsatte sova utan att få i sig någon mat.

När vi kommer hem så måste jag gå till skolan för att avsluta mina gymnasiestudier(?) så barnet lämnas hemma i några dagar utan uppsyn, men det är lugnt - barnet sov ju ändå hela tiden. När jag berättar om detta för en klasskompis så säger hon att jag måste be om hjälp på sjukhuset, för ett barn ska inte sova så länge utan att äta.

 

Så när jag går till sjukhuset så säger dom att allt är normalt och att barn visst sover länge utan att behöva äta. Dom bad mig återkomma om barnet inte hade fått i sig någon mat efter en vecka.

 

Här någonstans vaknar jag och måste springa på toa.

När jag går och lägger mig igen och somnar in så är jag på min skolgård som jag gick på i 6:års till 2:an. Jag sitter mitt på en fotbollsplan och gråter över att läkarna inte tog hand om mitt barn. Jag svär och kastar grus på små barn när dom kommer mot mig och bakifrån kommer en lärare och binder mina armar till polisen kommer.

Jag vaknar igen av att jag hör mig svära.

 

Denna dröm tog ungefär hela natten att drömma. Vid tre vaknade jag första gången och vid halv tio andra gången.
Så himla mysko dröm.

Snart idag blir jag ensam hemma. Andreas och hans dotter ska åka jobba. Dottern ville så gärna åka mer vattenrutschbana, trots att vi åkte flera timmar igår hon och jag (läs hon - jag satt på läktaren som vanligt).

Man kan ju tro att jag ska göra något vettigt idag. Men så är inte fallet. Jag ska varken städa (okej, kanske en snabbis då), eller tvätta (bara en maskin). Däremot ska jag möta upp Louise, ta en lång promenad och bara mysa i den nu mer varma solen. Awesome.

Man får passa på när man är ledig, det känns som årets ledighet kommer bli kortvarig, så...

 

Här är min nya favoritväska. Min pappa hade alltid den när jag var liten, och den är så galet awesome att bära med sig när man behöver ha lite prylar. Love it alot!
Det finns perioder i livet då man använder ryggsäck dagligen (som i början av skolåren till fyran, femman) sen finns det perioder i livet där det är så himla "omodernt" (som sexan till 22 år) - sen händer något, man växer upp.

Det är allt annat än lätt när man inte inser att man faktiskt gått upp ganska mycket i vikt. Både brösten och magen och rumpan är partier som är väldigt utsatta för mig. Trots detta så skulle jag prompt sätta på mig min kortkorta-klänning i storlek XS när vi skulle iväg till stranden. Nu i efterhand så tackar jag gudarna för att jag hade min långa kofta med mig också. För problemen slutade nämligen inte vid att klänningen var för kort utan jag visade hela härligheten om jag enbart hade burit den, så som det blåste hade klänningen säkert blåst upp så pass att jag även visat brösten. Problem, problem. Dags att rensa ur garderoben, pronto... fast lite senare för nu orkar jag verkligen inte.